Hej, 

Stort tack för att du vänder dig till oss med din fråga! Nedan kommer en redogörelse för vad som gäller. 

Allmänt om strafföreläggande
En förundersökning leder inte alltid till åtal och således till rättegång, trots att åklagaren anser att det finns tillräcklig bevisning för att brottet har begåtts av den misstänkta. Om den misstänkte också erkänner att hen har begått brottet och det står klart vilket straff som är för handen i det enskilda fallet, har åklagaren möjlighet att meddela ett så kallat strafföreläggande. 

Ett strafföreläggande har samma verkan som en dom och ska antecknas i belastningsregistret. Skillnaden mellan en faktisk dom och ett strafföreläggande är att den enskilde inte åtalas och således inte får en rättegång.

Strafföreläggande är möjligt för brott där påföljden är begränsad till böter och/eller villkorlig dom. 

Mer om strafföreläggande kan du/ni läsa om i 48 kap. rättegångsbalken (RB). 

Kan man få strafföreläggande vid misshandel, men inte vid grov?
I 3 kap. 5 § brottsbalken finns bestämmelsen om misshandel av normalgraden samt ringa misshandel.

Vad avser misshandel av normalgraden är straffskalan högst två år (lägsta fängelsestraff som får utdömas är 14 dagar). Vad avser ringa misshandel är straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader.  

I 3 kap. 6 § brottsbalken finns bestämmelsen om grov och synnerligen grov misshandel, varmed straffskalan är fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år samt fängelse i lägst fem och högst tio år.

Förhållandet mellan fängelse och villkorlig dom finna angivet i 30 kap. 4 § brottsbalken samt 29 kap. 5 § brottsbalken. 

Beroende på vilken påföljd (villkorlig dom i detta fall) som skulle stå klart i det enskilda fallet skulle strafföreläggande vara möjlig vid misshandel av normalgraden.

Vid grov misshandel, med beaktande av de rekvisit som finns i straffstadgandet, kan sägas att det i teorin är svårare att meddela strafföreläggande. Hänsyn måste tas till omständigheterna i det konkreta fallet.  

Den fiktiva uppgiften
Allmänt om förutsättningarna samt förhållandet mellan strafföreläggande och åtalsunderlåtelse
”Emma” kallar ”Hasse” till förhör där hon förklarar att hon kan meddela åtalsunderlåtelse för en av gärningarna om ”Hasse” erkänner de andra två. ”Hasse”tycker det låter bra och går med på ”Emmas” förslag. ”Emma” utfärdar därefter ett strafföreläggande för misshandel vid två tillfällen med två månaders fängelse som påföljd. 

Primärt ska sägas att åtalsunderlåtelse inte är detsamma som strafföreläggande (om strafföreläggande se ovan).

Åtalsunderlåtelse innebär, liksom strafföreläggande, att åklagaren frångår sin skyldighet att åtala. Om åklagaren beslutar om åtalsunderlåtelse innebär det att det inte kommer bli någon rättegång (på grund av uteblivet åtal). Det är en förutsättning för åtalsunderlåtelse att man erkänt brottet. Vid en åtalsunderlåtelse får den misstänkte ingen påföljd för det specifika brottet men det antecknas i belastningsregistret. 

Enligt svensk rätt är åklagaren dock i princip skyldig att åtala om ett brott har begåtts och åklagaren anser att bevisningen är tillräcklig mot den misstänkta. 

Åtalsunderlåtelse brukas således vanligen där personen nyligen har dömts för annan brottslighet och att det nya brottet inte skulle innebära att straffet skärptes. Åtalsunderlåtelse är även vanligt för ungdomar under 18 år.

Svar
Den första frågan som råder är vilken ställning som ”Emma” innehar, d.v.s. om hon är behörig att meddela strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. 

Därefter ska tilläggas att åtalsunderlåtelse i detta fall inte är tillämpligt, då förutsättningarna i frågan inte uppnår de krav som ställs på ett sådant (se ovan). ”Emma” kan därför i detta fall inte meddela åtalsunderlåtelse. 

"Emma" inte heller förelägga "Hasse" strafföreläggande i de två fall där det inte finns tillräckligt stark bevisning, 48 kap. 5 § RB. ”Hasses” erkännande är inte att godta som tillräcklig bevisning, i synnerhet när erkännandet går under ”Emmas” lovord. 

Förfarandet liknar plea bargain, som används i amerikansk rätt. I svensk rätt är strafföreläggande närmast motsvarighet. 

Den sista frågan som bör funderas över är om ”Emma” kan förelägga ett strafföreläggande med fängelse som påföljd. Svaret på denna fråga hittar ni i 48 kap. 4 § RB. 

Jag hoppas att du/ni fick svar på er fråga. 

Med vänliga hälsningar, 

Maria