Hej och tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga! Jag kommer att gå igenom rättslig reglering på området och hur den blir aktuell utifrån din fråga. Sedan ger jag dig lite råd för hur du kan gå vidare i situationen. I texten nedan kallar jag dig för boendeförälder och pappan för umgängesförälder (oavsett om han utövar sitt umgänge eller inte, mest för att det är det ord som brukar användas när man pratar om den förälder som barnet inte bor med). 

Generellt om umgänge

Barn ska ha rätt till umgänge med den förälder det inte sammanbor med och det ska ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller har kontakt på annat sätt (6 kap. 15 § föräldrabalken, FB). Utgångspunkten för umgänge är att i första hand tillgodose barnets behov, och bedömningen utgår från vad som är barnets bästa (6 kap. 2a § FB). Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § 2 st. FB). Umgängesföräldern har både ansvar och skyldighet att umgås med barnet men det finns ingen sanktion mot den som vägrar träffa sitt barn, förutom att i en eventuell vårdnadstvist förlora del i vårdnaden. Boendeföräldern ska verka för att umgänge blir av och att vägra umgänge eller att på annat sätt förhindra det kan komma att betraktas som umgängessabotage, vilket i värsta fall kan leda till att man förlorar vårdnaden om barnet.

Boendeföräldern får avtala om barnets umgänge med umgängesföräldern. Umgängesavtalet gäller om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det (6 kap. 15 a § 3 st. FB). Socialnämnden ska bedöma detta utifrån vad som är bäst för barnet. Umgängesföräldern (däremot inte boendeföräldern) kan även väcka talan om umgängesrätt i domstol (6 kap. 15a § FB).

När en förälder inte följer det föräldrarna kommit överens om i umgängesfrågan

Man ska komma ihåg att umgänget är till för barnets skull och att umgänget ska vara till barnets bästa. Att umgängesföräldern inte kommer på avtalade umgängestillfällen eller helt väljer bort att träffa sitt barn kan vara något som kallas umgängesvägran. Det anses varken lämpligt eller möjligt att tvinga en förälder som inte är intresserad av sitt barn att ha kontakt med det. Följande skrivs i förarbetena till lagen: "I de fall ett umgänge har bestämts, men umgängesföräldern upprepade gånger väljer att inte komma till bestämda umgängestillfällen, bör i stället övervägas om umgänget bör begränsas eller upphöra helt för att barnet inte gång på gång skall behöva känna sig sviket." (SOU 2005:43, s. 170).

I ditt fall

Det går inte att tvinga någon som inte vill engagera sig i sitt barn att göra det. I det här fallet låter det som att pappan håller på med någon form av umgängesvägran och det skulle nog inte ses som barnets bästa att barnet ska träffa pappan om barnet bara blir sviket. Du kan försöka få till stånd ett umgängesavtal som godkänns av socialnämnden. 

Råd för hur du kan gå vidare

Jag skulle råda dig att ta kontakt med familjerätten i din kommun. Det kan ibland bli mycket att tänka på i sådana här situationer och skulle det vara så att familjerätten inte kan ge dig den hjälp du behöver, eller om du vill ha mer vägledning, kan du alltid boka tid hos Familjens Jurist som är mycket kunniga i frågor som rör vårdnadstvister och umgänge.