Hej,

Stort tack för att du vänder dig till oss på Fråga Juristen med din fråga!

Umgänge regleras i 6 kap FB. Nedan kommer en redogörelse för din situation, med svar på din fråga!

Umgänge
Lagen anger att ett barn har rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med och att umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffas, eller genom annan kontakt. Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt som möjligt tillgodoses. Rätten har också, vilket verkar ha skett i er situation, möjlighet att besluta om umgänge mellan barnet och en förälder.

Umgängesvägran
När en boendeförälder inte lämnar ut barnet kan det räknas som umgängessabotage, medan när en umgängesförälder själv hindrar eller begränsar ett barns möjligheter att träffa den föräldern så brukar det benämnas som umgängesvägran, vilket kan ske just genom att man exempelvis inte dyker upp vid bestämda umgängestillfällen.

Vad händer om domen om umgänge inte följs?
Föräldrar som fått ett beslut från domstol om vårdnad, boende eller umgänge ska följa domen. Det finns dock ingenting som hindrar att föräldrarna senare kommer överens om ett annat umgänge så länge båda parterna är överens om detta. Om en förälder ensidigt väljer att inte följa en sådan dom kan riskera vite, enligt 21 kap FB. Den andra föräldern kan nämligen, om en förälder inte rättar sig efter en dom, ansöka om verkställighet hos tingsrätten enligt 21 kap 1 § FB. En ansökan om verkställighet kan leda till att tingsrätten förpliktar föräldern som inte följer domen att vid vite rätta sig efter domen.

Sammanfattning och råd
Svaret på din fråga är alltså att möjligheten att söka verkställighet av en dom finns vid alla former av  beslut från domstol om vårdnad, boende och umgänge eftersom dessa ska följas. Umgängesvägran beskrivs i SOU 2005:43, s. 170 f, där man resonerar kring att det kan vara till stor nackdel för barnet när barnet på detta sätt utestängs från umgänge med en förälder och att det är av vikt att den förälder som barnet inte bor hos också medverkar till att umgänge sker. Det kan dock vara svårt att komma tillrätta med detta beteende och för barnets skull är det inte alltid lämpligt eller möjligt att tvinga en förälder att ta sitt ansvar i situationer då umgängesvägran sker. Man resonerar att det då i vissa fall kan vara lämpligare att överväga att umgänget kan behöva begränsas eller upphöra, för att ett barn inte gång på gång ska behöva känna sig sviket. Det är nämligen barnets bästa som ska vara avgörande i alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge och att då verkställa en dom om umgänge mot en förälders vilja är inte alltid det som är det bästa för barnet.

Jag kan tyvärr inte ge ett säkert svar på vad som är bäst i just er situation, eftersom jag inte vet mer om omständigheterna. Sammanfattningsvis skulle jag råda dig att först prata med föräldern och understryka att umgänget ska ske för barnets skull och försöka komma överens om en lösning som fungerar för er och som blir så bra som möjligt för barnet. Skulle ni inte komma överens så kan man vända sig till sin kommun för samarbetssamtal, och man kan också ta hjälp av en jurist eller via domstol försöka få till en ny dom. Om du vill komma i kontakt med en jurist som kan hjälpa dig vidare i detta så kan du följa denna länk. Juristerna på Familjens Jurist är experter inom just familjejuridik och hjälper gärna till vid frågor om umgänge.

Jag hoppas att situationen löser sig och att du fått svar på din fråga!

Med vänliga hälsningar, 
Fråga Juristen