Tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga! Nedan kommer en redogörelse för vad som gäller och hur du kan gå vidare i din situation. Nedan kallar jag föräldern som barnet bor med för "boendeförälder" och den andra föräldern för "umgängesförälder".

Umgängesavtal och umgängesstöd

Barn ska ha rätt till umgänge med den förälder det inte sammanbor med och det ska ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller har kontakt på annat sätt (6 kap. 15 § föräldrabalken, FB). Utgångspunkten för umgänge är att i första hand tillgodose barnets behov, och bedömningen utgår från vad som är barnets bästa (6 kap. 2a § FB). Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § 2 st. FB). Umgängesföräldern har både ansvar och skyldighet att umgås med barnet men det finns ingen sanktion mot den som vägrar träffa sitt barn, förutom att i en eventuell vårdnadstvist förlora del i vårdnaden. Boendeföräldern ska verka för att umgänge blir av och att vägra umgänge eller att på annat sätt förhindra det kan komma att betraktas som umgängessabotage, vilket i värsta fall kan leda till att man förlorar vårdnaden om barnet.

Boendeföräldern får avtala om barnets umgänge med umgängesföräldern. Umgängesavtalet gäller om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det (6 kap. 15 a § 3 st. FB). Socialnämnden ska bedöma detta utifrån vad som är bäst för barnet. 

Umgängesstöd regleras i 6 kap. 15c § FB. Det kan endast lämnas inom ramen för ett pågående mål om umgänge i domstol. En talan om umgängesrätt i domstol kan bara väckas av umgängesföräldern men inte boendeföräldern (6 kap. 15a § FB). Däremot finns möjlighet att få en utsedd kontaktperson genom socialnämnden. Kontaktpersonen har till uppgift att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga angelägenheter, bl.a. i umgängesfrågor, om den enskilde begär eller samtycker till det (3 kap. 6b § socialtjänstlagen). 

Kan man kräva drogtester?

Varje medborgare är enligt grundlag skyddad gentemot det allmänna mot påtvingat kroppsligt ingrepp (2 kap. 6 § regeringsformen, RF). Under vissa förutsättningar får man begränsa det här skyddet genom lag (2 kap. 20 § RF). Man kan alltså inte från myndigheternas håll tvinga någon, varken uttryckligt eller underförstått, att lämna ett drogtest om det inte finns stöd i lag.

Det har förekommit fall där man haft drogfrihet som villkor för umgänge. Sådana villkor skulle eventuellt vara tillåtna så länge personen samtycker till att gå med på drogtestet. Trots att samtycke lämnas finns dock risken finns att den här typen av villkor kan betraktas som ett påtvingat kroppsligt ingrepp. Om det framstår som att den enda möjligheten att få träffa barnet är genom att samtycka till drogtesterna kan man ifrågasätta om samtycket bygger på frivillighet och om det faktiskt funnits en egentlig valfrihet. 

Dock ska man inte tolka det här som att barn ska behöva vistas i missbruksmiljöer eller umgås med en förälder som är drogpåverkad. Umgängesföräldern ska vara nykter och drogfri och det kan anses nödvändigt att kontrollera förälderns drogfrihet. Har en boendeförälder grundad misstanke om att umgängesföräldern är drogpåverkad har boendeföräldern ett ansvar att neka att lämna ifrån sig barnet. 

Dina frågor

Även om barnets bästa alltid ska beaktas i alla situationer och det ibland kan vara till barnets bästa att inte träffa en av föräldrarna skulle jag säga att det är riskabelt för dig att vägra umgänge eftersom det kan komma att betraktas som umgängessabotage, vilket kan påverka dig negativt i eventuell framtida domstolstvist med pappan till barnet. Jag förstår om det är frustrerande att han kommer och går som han vill, men trots det bör du inte vägra umgänge. Att han beter sig såhär är dock någonting som ligger honom till last eftersom han inte tar ansvar för sin del av umgänget. Du kan däremot vägra pappan att träffa barnet om han dyker upp uppenbart drogpåverkad. Barnet ska, som sagt, inte behöva vistas i missbruksmiljöer. Om du vill att pappan ska ta drogtester måste han samtycka till det frivilligt och det får inte framstå för honom som att han är uttryckligt eller underförstått tvingad till det.

Angående umgängesstöd är frågan om det ni talat om kanske snarast är att ha en kontaktperson? Detta är ju något ni kan komma överens om frivilligt, medan stödperson endast kan förordnas av domstol under pågående umgängesmål (en talan som endast skulle kunna väckas i domstol av pappan och inte av dig).

Handlingsplan och avslutande råd

Jag skulle råda dig att ta kontakt med Familjerätten i din kommun för stöd och råd om hur du kan gå vidare. För att pappan inte ska kunna komma och gå som han vill är det bäst att försöka få till stånd ett umgängesavtal, något Familjerätten kan hjälpa dig med. Du och pappan kan då i stor utsträckning själva komma överens om hur ni vill lägga upp umgänget och han blir bunden av att hålla sig till det som ni avtalat om. Det är bättre än att saken hamnar i domstol, eftersom ni i så fall måste rätta er efter de bedömningar domstolen kommer fram till i sin dom. Du kan också begära om att få förordnat en kontaktperson som kan bistå er i umgängesfrågan. Detta måste dock pappan samtycka till. Om det känns som att du inte får den hjälp och det stöd du behöver från kommunen kan du alltid vända dig till Familjens Jurist som kan gå igenom situationen med dig noggrannare. 

Jag hoppas att du fått svar på dina frågor! Om du har funderingar om något annat är du alltid välkommen att vända dig till Fråga Juristen igen.