Hej! Tack för ni vänder er till oss på Fråga Juristen. Vi har, inom ramen för den här tjänsten, tyvärr ingen möjlighet att göra mer än att svara på den fråga du skickar in – men det ska jag försöka göra så utförligt som möjligt. Förhoppningsvis hjälper det er vidare!

Din fråga rör, såvitt jag förstår, den avgift som fastighetsägaren är skyldig att betala för anslutning till kommunens VA-anläggning, den så kallade anläggningsavgiften. Relevanta bestämmelser finns i lagen om allmänna vattentjänster, LAV, och i kommunallagen, KL.

Hur beräknas anläggningsavgiften?
Grunderna för hur anläggningsavgiften beräknas anges i kommunens VA-taxa, som beslutas av kommunfullmäktige. VA-taxan kan även innehålla exakta avgiftsbelopp, men kommunen får överlåta åt exempelvis det kommunala bolag som äger och driver VA-anläggningen att räkna ut vad varje fastighet ska betala.

Beräkningsgrunderna i VA-taxan och de belopp som till slut debiteras måste stämma överens med vad som föreskrivs i LAV, se framför allt 30-31 §§. De avgifter som tas ut för VA-anläggningen får inte vara högre än att de täcker de nödvändiga kostnader som kommunen (eller det kommunala bolaget) har (självkostnadsprincipen). Avgifterna ska bestämmas så att kostnaderna fördelas på de avgiftsskyldiga enligt vad som är ”skäligt och rättvist”. I lagkommentaren anges att beräkningen i första hand ska ske utifrån fastighetens nytta av anläggningen, och inte utifrån kommunens kostnader för den enskilda fastigheten. Om kostnaden för en eller flera fastigheter avviker i ”beaktansvärd omfattning” från det normala inom verksamhetsområdet (en skillnad på 20 procent eller mer) kan det dock motivera en högre (eller lägre) avgift. LAV medger alltså att olika fastigheter kan få betala olika anläggningsavgifter. Hänsyn får dock endast tas till VA-tekniska omständigheter. Det kan exempelvis handla om ökade kostnader på grund av att tomterna ligger ovanligt glest eller kuperat, att det krävs sprängningsarbeten eller liknande. Tomtytan kan vara en av de parametrar som påverkar anläggningsavgiften, men den får enligt praxis inte tillmätas sådan vikt att den för enskilda fastigheter kommer att bilda underlaget för den större delen av avgiften. Detta återspeglas i branschorganisationen Svenskt Vattens basförslag till VA-taxa, enligt vilket tomtyteavgiften maximalt får uppgå till summan av övriga avgiftsparametrar.

Det är viktigt att poängtera att LAV (och VA-taxan) i princip endast reglerar avgifter kopplade till kostnader för kommunens allmänna VA-anläggning, det vill säga det kommunen gör fram till tomtgränsen. Arbeten på den egna fastigheten står fastighetsägaren själv för (jfr dock 19 § LAV angående särskilda anordningar som kan krävas på fastigheten). Kommunen eller det kommunala VA-bolaget kan visserligen avtala med fastighetsägarna om att de ska få grävarbeten och liknande utförda, men är då bundna av principen om att alla kommunmedlemmar ska behandlas lika om det inte finns sakliga skäl för något annat (likställighetsprincipen, se 2:2 KL).

Vad har hänt i ert fall?
Vad som skett i ert fall kan jag förstås inte uttala mig om säkert, men en teori är att era anläggningsavgifter har beräknats enligt en annan, senare VA-taxa än de i område 1. LAV erbjuder möjligheten för en kommun att utföra utbyggnad av VA-nätet i etapper, vilket kan leda till att olika VA-taxor kommer att tillämpas på beräkningen av anläggningsavgiften. Beräkningen sker nämligen enligt den VA-taxa som gäller när avgiftsskyldigheten för fastighetsägaren uppstår, vilket den gör först då det finns en anslutning för fastigheten (”förbindelsepunkt”) och kommunen informerat fastighetsägaren om var den ligger, se 25 § LAV. LAV ställer dock vissa krav för att en utbyggnad ska få ske i etapper: arbetena ska behöva samordnas med andra arbeten, samordningen skulle annars väsentligen försvåras, och utbyggnaden måste ske i beslutad ordning, se 17 § LAV. I lagkommentaren anges att kommunen måste ha starka, objektivt godtagbara skäl som inte enbart får vara av ekonomisk natur.

Hur kan ni gå vidare?
Kommunfullmäktiges beslut om VA-taxa kan överklagas upp till tre veckor efter att det tillkännagivits. Det sker då enligt 10 kap KL, genom så kallad laglighetsprövning. Överklagandet ska vara skriftligt och skickas till förvaltningsrätten. Det är viktigt att ni anger samtliga omständigheter som ligger till grund för överklagandet – det vill säga varför ni anser att beslutet är felaktigt.

Om treveckorsfristen gått ut finns fortfarande möjligheten att stämma kommunen (eller det kommunala bolaget) i Mark- och miljödomstolen. Detta är, till skillnad från om ni överklagar genom laglighetsprövning, förenat med risken att få betala motpartens rättegångskostnader om ni förlorar.

Oavsett hur ni överklagar kan man tänka sig olika argumentationslinjer: beräkningsgrunderna i VA-taxan strider mot LAV, den anläggningsavgift som räknats fram strider mot beräkningsgrunderna i VA-taxan, kommunens eventuella avtal med fastighetsägarna i område 1 om grävarbeten på de egna tomterna strider mot likställighetsprincipen etc. Om utbyggnaden i etapper enligt beslutet 2015 inte varit motiverad enligt LAV och detta medfört en högre avgift för er finns även en möjlighet att kräva skadestånd.

Jag hoppas att ni blivit hjälpta av mitt svar. Om ni behöver ytterligare rådgivning och hjälp att bedöma möjligheterna till framgång i en eventuell rättegång rekommenderar jag att ni anlitar ett ombud som är specialiserat på kommunalrätt. Det kan ni hitta på Advokatsamfundets hemsida.