Stort tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga! Här följer en redogörelse för vad som gäller.

Allmänt om vårdnad
Den förälder som har vårdnad om barnet, har rätt och skyldighet att bestämma över barnets boende. Den andra föräldern har då ingen rätt att hålla kvar barnet hos sig. Det kan dock bli en svår situation för den andra föräldern, om den upplever att det inte är till barnets bästa att vara hos den förälder som är vårdnadshavare. Om man misstänker att barnet kommer att fara illa genom att t.ex. bli utsatt för brott, ska man såklart skydda sitt barn. Utöver detta har dock inte den förälder som inte är vårdnadshavare någon rätt att bestämma över var barnet ska vara, utan det är vårdnadshavaren som bestämmer detta.

Vill någon av föräldrarna få ändring i vårdnaden, t.ex. för att den vill ha gemensam eller ensam vårdnad, kan den enligt 6 kap. 5 § föräldrabalken väcka talan om detta mot den andra föräldern i domstol. Domstolen kommer då att besluta antingen att vårdnaden ska vara gemensam, eller att någon av dem ska vara ensam vårdnadshavare. När domstolen bedömer om vårdnaden ska vara gemensam eller inte läggs särskild stor vikt vid om föräldrarna kan samarbeta eller inte i frågor som rör barnen. Det krävs inte att föräldrarna är ense om allting, men att de kan komma någorlunda överens i frågor och beslut som rör barnet.

När domstolen ska bedöma om vårdnaden ska gå över till att vara gemensam eller tillfalla den andra föräldern ensam, är det enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken avgörande vad som anses vara barnets bästa. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet fästs särskilt vikt vid om det finns en risk för att barnet eller någon i familjen utsätts för övergrepp, om det finns en risk för att barnet olovligen förs bort eller far illa samt barnets behov av en god och nära kontakt med båda föräldrarna. Ofta brukar det krävas mycket för att den ena föräldern ska få ensam vårdnad, eftersom utgångspunkten är att barnet anses ha ett behov av båda sina föräldrar. Det kan även vara värt att notera att en sådan omständighet som att den ena föräldern tidigare har hållit kvar barnet hos sig, trots att den inte har haft rätt till detta, kan tala emot att den föräldern ska få ensam vårdnad i en efterföljande vårdnadstvist. Detta kan nämligen ses som ”umgängessabotage” och betraktas som en risk för att föräldern om den får ensam vårdnad kommer hindra barnet från att träffa den andra föräldern.

Vad gäller barnets egen vilja, så stadgas i 6 kap. 2 a § föräldrabalken att hänsyn i vårdnadsfrågan ska tas till vad barnet vill med beaktande av barnets ålder och mognad. En 13-åring är troligen så pass stor att hennes vilja kommer att beaktas av domstolen i viss utsträckning. Överlag brukar dock domstolen inte låta detta vara ensamt avgörande, och barnets vilja i sig kommer därför troligen inte vara ensamt avgörande för vem som ska anförtros vårdnaden.

Din situation
Jag skulle rekommendera dig att ta kontrakt med Familjerätten i din kommun för att få hjälp. Hos dem kan du få rådgivning och en möjlighet till samarbetssamtal med barnets pappa, vilket kanske kan leda till att ni kommer överens om hur hon ska bo. Om detta inte fungerar eller om du redan nu misstänker att ni inte kommer komma överens, kan du väcka talan i tingsrätten om att få ensam vårdnad om ditt barn. Om du vill göra detta, skulle jag råda dig att ta hjälp av en jurist som kan hjälpa dig med hur du ska gå vidare och driva vårdnadstvisten. Familjens Jurist är experter på familjerätt och frågor som rör barns vårdnad, boende och umgänge.  

Hoppas du har fått svar på din fråga. Hör gärna av dig igen om du har några andra frågor.