Var sjätte svensk vill att deras husdjur ska ärva dem

Skulle du låta din hund ärva dig? För många svenskar är svaret ja. En ny Sifo-undersökning från Verian, på uppdrag av Familjens Jurist visar att över en miljon svenskar kan tänka sig att testamentera pengar eller tillgångar till ett husdjur. Men trots att vi i dag ser våra husdjur som familjemedlemmar betraktas de juridiskt som ägodelar – något som många inte känner till.

Frågan om husdjurens roll i våra liv har fått allt större uppmärksamhet de senaste åren, och många ser idag sina hundar och katter som fullvärdiga familjemedlemmar. Därför är det kanske inte så konstigt att var sjätte svensk (17 procent) kan tänka sig att testamentera pengar eller tillgångar till ett husdjur för att säkerställa att djuret tas om hand efter deras bortgång. Intresset är särskilt stort bland yngre. Bland unga (18–29 år) kan var tredje tänka sig att testamentera pengar eller tillgångar till ett husdjur. Bland kvinnor i samma åldersgrupp är siffran ännu högre – hela 40 procent.

- Vi ser hur frågan fått stor uppmärksamhet internationellt, bland annat genom historier om Karl Lagerfeld och hans katt Choupette, som det rapporterades skulle få del av hans förmögenhet. Men även i sådana fall handlar det egentligen inte om att djuret ärver direkt, utan om att pengar och ansvar lämnas till personer som ska ta hand om djuret. Ett djur kan inte vara arvtagare, oavsett hur viktig plats det har i familjen, säger Per Näsman, jurist på Familjens Jurist.

Samtidigt är svenskarnas kunskap om vad som faktiskt gäller juridiskt begränsad. Nästan tre av tio (28 procent) tror felaktigt att man kan testamentera pengar direkt till ett husdjur enligt svensk lag. Dessutom tror fyra av tio (41 procent) att det går att ha gemensam vårdnad om husdjur efter en separation – trots att djur juridiskt betraktas som egendom.

- Som jurist träffar jag allt oftare djurägare som vill säkerställa vad som händer med hunden eller katten om man går bort eller separerar. Många blir då förvånade när de inser att husdjur juridiskt behandlas ungefär som en bil eller en möbel. Det juridiska skyddet kring husdjur är nämligen väldigt begränsat. Därför är det viktigt att prata om de här frågorna innan något händer. Har man skaffat djuret tillsammans med någon annan bör man prata igenom vad som ska gälla redan när kopplet, matskålen och försäkringen kommer på plats, säger Per.

 

Juristen: så kan du trygga ditt husdjurs framtid

Trots att djur inte kan ärva direkt finns det sätt att säkerställa att ett husdjur tas om hand ekonomiskt efter ägarens död. Genom ett testamente går det exempelvis att lämna pengar till en person med önskemål eller villkor om att personen ska ta hand om djuret.

Skriv ner dina önskemål
Skriv tydligt vem som ska ta hand om djuret och vad pengarna ska användas till. Ju tydligare önskemål som skrivs ner, desto mindre är risken för konflikter mellan anhöriga. Det kan också vara klokt att beskriva vilken typ av omvårdnad du vill att djuret ska få och om pengarna exempelvis ska gå till försäkring eller veterinärvård.

Prata med den som ska ta över ansvaret
Många utgår från att familj eller vänner automatiskt vill eller kan ta hand om husdjuret om något skulle hända. Men att ta över ansvaret för en hund eller katt innebär både tid, kostnader och ett långsiktigt åtagande. Därför är det viktigt att prata igenom frågan i förväg och säkerställa att personen faktiskt är beredd att ta hand om djuret.

Dokumentera vem som äger husdjuret
Om relationen tar slut eller om någon går bort kan det uppstå konflikter kring vem som har rätt till djuret. Eftersom husdjur juridiskt räknas som egendom finns ingen gemensam vårdnad på samma sätt som för barn. Det är i första hand ägandet som blir avgörande, oavsett om man är sambo eller gift. Därför kan det vara klokt att spara köpeavtal, kvitton, försäkringsuppgifter och andra dokument som visar vem som står som ägare. För gifta kan djurets ekonomiska värde däremot behöva ingå i en bodelning.

Om undersökningen
Undersökningen har genomförts av Verian på uppdrag av Familjens Jurist. Den bygger på 1 551 intervjuer bland den svenska allmänheten 18–84 år. Datainsamlingen genomfördes i den slumpmässigt rekryterade Sifopanelen under perioden 20–24 maj 2026.