Stort tack för att du vänder dig till oss med din fråga! Nedan kommer en redogörelse för vad som gäller och hur ni kan gå vidare i er situation.

Orosanmälan

Regeln om orosanmälan stadgas i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen. Anställda på skolor är “skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa”. “Genast” är ett klassiskt juridiskt begrepp och förekommer i flera olika lagrum. Genom att inte skriva en specifik tidsbegränsning ger lagstiftaren myndigheter och domstolar flexibilitet i bedömningen av om en anmälan har skett i rätt tid.

Det finns inte särskilt många rättsfall rörande hur snabbt en orosanmälan ska ske (åtminstone inte som jag hittar i mina databaser). Justitieombudsmannen (JO) har dock uttalat att

skyldigheten att göra en anmälan inte förutsätter att det är klarlagt att nämnden behöver ingripa. Även uppgifter som är svårbedömda eller obestyrkta ska anmälas, om de tyder på att ett barn kan vara i behov av stöd och hjälp från nämndens sida. Det ankommer därefter på socialnämnden att undersöka vilken grund som kan finnas för uppgiften och utreda det eventuella behovet av åtgärder

I det fallet ansågs 18 månader vara för lång tid att vänta med en orosanmälan gällande misstanke om barnmisshandel i hemmet. Jag kan inte med säkerhet uttala mig huruvida sex veckor är för lång tid, men med tanke på ovanstående citat från JO så har jag svårt att se några rimliga skäl att vänta så länge.

Tjänstefel

Reglerna om tjänstefel finns i 20 kap. 1 § brottsbalken. För att dömas för tjänstefel krävs (förenklat) att man "vid myndighetsutövning [...] åsidosätter vad som gäller för uppgiften". Högsta domstolen har uttalat att orosanmälan från en förskola ska anses vara gjord "vid myndighetsutövning". Detsamma torde gälla hälso- och sjukvården.

Därutöver krävs att personen har "åsidosatt vad som gäller för uppgiften". I JO-fallet ovan (gällande barnmisshandel i hemmet) riktades ingen kritik mot de tjänstemän (lärare) som mottagit informationen och därför skulle ha orosanmält. De följde nämligen bara de riktlinjer som fanns på arbetsplatsen och åsidosatte därmed inte sina uppgifter. Beroende på hur riktlinjerna ser ut på den mottagning din dotter besökte kan det vara så att kuratorn agerade "rätt" och därför inte kommer att kunna varken motta JO-kritik eller dömas för tjänstefel (jag har svårt att se att man döms för tjänstefel om man inte kritiseras av JO).

Rekommendation

Eftersom att vi inte vet varför kuratorn väntade så pass länge med att orosanmäla så rekommenderar jag att ni kontaktar mottagningen och ber om ett svar på den frågan. Det är alltid bättre att lösa saker utan JO:s och domstolarnas inblandning om det är möjligt. Om ni däremot är missnöjda med svaret ni får så kan ni välja att JO-anmäla eller polisanmäla (eller båda).

JO-anmälningar görs via JO:s hemsida och kräver oftast ingen juridisk rådgivning. En JO-anmälan leder som mest till kritik från JO (vilket inte låter allvarligt, men som myndigheter tar på stort allvar). Om ni istället polisanmäler så leder det som mest till böter eller fängelse i upp till två år (för tjänstefel). Man kan polisanmäla någon utan juridisk rådgivning, men jag rekommenderar varmt att ni anlitar ett målsägandebiträde. Det är en jurist som hjälper er att förstå eventuell förundersökning och rättegång, och tar vara på de möjligheter ni har. Ni hittar kontaktuppgifter till våra jurister, som agerar målsägandebiträden, HÄR. Men som sagt, hör av er till mottagningen först, så får de en chans att förklara sig utan att ni behöver gå igenom en kanske onödig process.

Jag hoppas att ni har fått insikt i reglerna om orosanmälan och tjänstefel. Om det är någonting som är otydligt, som jag har missat, eller om ni funderar på någonting annat, så är det bara att ställa en ny fråga.

Med vänlig hälsning,
Helmer