Hej! Tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga. Nedan följer en kort redogörelse för vad som gäller i din situation.

Strikt ansvar och principalansvar

Inom den svenska skadeståndsrätten finns det olika begrepp för att reda ut vem som ska stå som ansvarig för en uppkommen skada. En sådan bedömning blir lite mer komplicerad när det är barn som företar den skadebringande handlingen, varför några begrepp behöver redas ut.

Strikt ansvar gäller för djurägare. Huvudregeln är då att om t.ex. en hund orsakar en skada är dennes ägare ansvarig oavsett vilka försiktighetsåtgärder ägaren hade vidtagit (koppel, munskydd etc). Strikt ansvar gäller inte för föräldrar, utan istället gäller huvudregeln i Skadeståndslagen kapitel 2 § 1 i samläsning med Föräldrabalken kapitel 6 § 2. Av detta följer att föräldrar ansvarar för skador som dennes barn orsakar om skadorna orsakats som en följd av att föräldern har varit oaktsam eller haft bristande tillsyn över sitt barn.

Detta tillsynsansvar kallas för principalansvar, och det kan övergå till en annan än föräldern i vissa situationer. En sådan situation är när barnet vistas i skolmiljö. Då övergår principalansvaret på barnet lärare eller annan pedagog vars ansvar det är att utöva tillsyn över barnet. Principalansvaret framkommer av skadeståndslagen kapitel 3 § 1.

Barns eget skadeståndsansvar

Barn som ännu inte fyllt 18 år har dock ett eget skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen kapitel 2 § 4. Det ansvaret är inte lika långtgående som en vuxens skadeståndsansvar, och en bedömning om ersättning ska betalas ut enligt ovanstående paragraf måste göras med hänsyn till om det är skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Föräldrarna till barnet kan bli solidariskt betalningsansvariga för skada orsakat av deras barn..

En sådan bedömning är svår att göra, och kräver en mer långtgående analys av omständigheter som jag inte har tillgång till. Dock kan jag försöka göra en bedömning utifrån det underlag du meddelat i din fråga.

Att ditt barn är fem år gammal har en stor inverkan på uppsåtsbedömningen. Om något agerar med uppsåt agerar den person med särskild avsikt att något skall hända, eller avsaknad av hänsyn till konsekvenser som troligen kan medfölja ett visst agerande. Barn som är fem år gamla har såklart en mycket mer begränsad förmåga att göra sådana bedömningar än vuxna, och frågan är om ditt barn hade som avsikt att kasta stenen på bilen, eller om ditt barn kastade en sten som råkade träffa bilen. Vidare spelar det roll om barnet är försäkrat. Om det finns försäkring är det större risk att en domstol skulle kräva ersättning av barnet, då det skulle täckas av en försäkring. Även föräldrarnas ekonomi tas i beaktning, t.ex. föräldrarnas faktiska förmåga att betala.

Jag tror dock att det blir svårt att hävda att ditt barn kastade stenen med uppsåt att träffa bilen, eftersom ingen såg ditt barn kasta stenen. Det finns nämligen ingen presumtion att utgå ifrån att barn har uppsåt till deras skadebringande handlingar. Med presumtion menas något som man väljer att utgå ifrån i ett bevisläge, då bevisbördan blir att bevisa motsatsen (tänk oskuldspresumtionen i brottmål). Eftersom uppsåt inte kan bevisas bör man istället utgå ifrån att det var en olycka, och eftersom olycka skedde under skoltid då principalansvaret låg på ditt barn lärare är det skolan som blir ersättningsskyldig, inte ni föräldrar.

Att vänta med skadeståndsanspråk

Det är möjligt att vänta en vecka med ett skadeståndsanspråk, men precis som du säger så blir det ett svårare bevisläge för föräldrarna till bilen att bevisa att just den skadan uppkommit just det datumet och inte senare.

Jag hoppas att du har fått svar på din fråga. Om det är något annat du undrar över får du självklart ställa fler frågor till oss här på Fråga Juristen.

Med vänlig hälsning,
Gabriel Axelsson