Hej, och tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga!

Att bedöma vad en förmodad påföljd (straff) för ett brott är väldigt svårt, särskilt utan närmare kännedom om brottet och personen. Det är i slutändan alltid upp till rätten att besluta om påföljd. Mitt svar blir därför i viss mån ganska lagtekniskt och allmänt hållet, men jag kommer att gå igenom relevanta lagrum och förhoppningsvis ge dig en bättre bild av vilka regler ett sådant straff grundar sig på och vad som beaktas vid bedömningen. Jag vill vara försiktig med att ge förväntningar på ett utfall som sedan eventuellt inte stämmer, men i slutet av svaret ger jag åtminstone en grov uppskattning om påföljdsvalet utifrån det jag tidigare har gått igenom.

Stöld och narkotikabrott
Den huvudsakliga lagen som reglerar brott och påföljder är brottsbalken (BrB). I 8 kap 1 § BrB finns bestämmelsen om stöld. I 8 kap 2 § BrB regleras ringa stöld, tidigare kallat snatteri. När det gäller butiksstölder är ofta värdet av det stulna avgörande för brottsrubriceringen. Värdegränsen mellan ringa stöld (snatteri) och stöld är 1000 kr enligt ett rättsfall från 2009. Eftersom stöldgodsets värde i din fråga med marginal överstiger 1000 kr blir det inte fråga om ringa stöld utan stöld av normalgraden.

Narkotikabrott regleras genom en speciallag, narkotikastrafflagen (NSL). THC (det ämne i cannabis som ger en ruseffekt) är narkotikaklassat. I 1 § NSL listas den beskaffenhet med narkotika som är brottslig. Punkt 6 kriminaliserar brukande av narkotika. Det är alltså ett brott att vara narkotikapåverkad. Brottet klassas som övriga brott i paragrafen som narkotikabrott. I 2 § NSL ges förutsättningarna för att döma ett narkotikabrott som ringa, vilket görs ”med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter”. I förarbetena till lagen sägs att ringa narkotikabrott främst är aktuellt då det rör sig om eget bruk eller innehav för eget bruk. Om personen enbart varit narkotikapåverkad (haft THC i urinen) och inte åtalas för t.ex. innehav eller försäljning är det därför högst troligt att brottet kommer att bedömas som ett ringa narkotikabrott (se t.ex. NJA 2014 s. 658). För att man ska kunna dömas till narkotikabrott krävs att åklagaren väckt åtal för det och inte bara stölden.

Straffskalor
Straffskalan är den ”ram” som påföljden måste ligga inom enligt lagstiftningen. Den utgör ett straffminimum och -maximum. Om rätten har bestämt att en person ska dömas för ett visst brott ska straffet alltså, som huvudregel, sättas inom den ramen som straffskalan uppställer. För brotten ovan gäller följande straffskalor:
Den som begår brottet stöld döms till fängelse i högst två år, 8 kap 1 §. När straffskalan enbart anger ett maxstraff gäller den allmänna minimitiden för fängelsestraff, vilken är 14 dagar, 26 kap 1 § BrB. Straffskalan för stöld är därför fängelse i lägst 14 dagar och högst två år.
Straffskalan för ringa narkotikabrott är böter eller fängelse i högst sex månader, 2 § NSL.

Flera brott, ungdomsrabatt och presumtion mot fängelsestraff
Om utgången i målet blir att den tilltalade döms för både stöld och ringa narkotikabrott döms personen enligt huvudregeln till ett gemensamt straff för de båda brotten, 30 kap 3 § BrB. När man ska bestämma påföljden för flera brott utgår man från det grövsta brottet, dvs. brottet med lägst straffminimum, 26 kap 2 § fjärde stycket BrB. I fallet du beskriver är butiksstölden det grövsta brottet. Enligt 26 kap 2 § BrB får fängelse användas som gemensamt straff för flera brott under förutsättning att fängelse kan följa på något av brotten. För att böter ska få användas som gemensamt straff för flera brott krävs att böter kan följa på vart och ett av brotten, 25 kap 5 § BrB. Eftersom böter inte anges som möjligt straff för stöld kan påföljden inte stanna vid böter utifrån dessa regler.

För personer som inte fyllt 21 år vid tiden för brottet finns något som brukar kallas för ungdomsrabatt. Det innebär att rätten dömer gärningsmän under 21 år till lägre straff, 29 kap 7 § BrB. Det medför också att rätten får döma till ett straff som är lindrigare än straffskalans minimum. Ungdomsrabatten är högre ju yngre den tilltalade är. En 20-åring straffas alltså hårdare än en 18-åring, men fortfarande lägre än om han hade fyllt 21.

Det gemensamma straffvärdet för stöld och ringa narkotikabrott är enligt straffskalorna på fängelsenivå i teorin. I Sverige har vi dock en långtgående presumtion mot att utdöma fängelsestraff, vilket bland annat framgår av 30 kap 4 § BrB som stadgar att ”vid val av påföljd skall rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse”. Den presumtionen är dessutom ännu starkare när det gäller unga personer (under 21 år) som begått brott, 30 kap 5 § andra stycket BrB.

Som alternativ till fängelse finns villkorlig dom och skyddstillsyn, 27 och 28 kap BrB. Villkorlig dom eller skyddstillsyn kan bara komma ifråga som påföljd för brott som har en straffnivå som överstiger böter. Brottsligheten ska med andra ord vara på fängelsenivå, vilket är fallet för stöld och ringa narkotikabrott. För att fängelse ska väljas istället för villkorlig dom eller skyddstillsyn måste presumtionen mot fängelse brytas. Som skäl för fängelse beaktas straffvärdet, brottslighetens art och om den tilltalade är dömd för brott tidigare, 30 kap. 4 § andra stycket BrB. Gällande straffvärdet går den kritiska tidpunkten vid ett års fängelse - brott med ett straffvärde på ett år eller mer genererar i regel fängelsestraff. För brott med ett straffvärde som understiger ett år krävs vanligtvis att det antingen anses motiverat att döma till fängelse med hänsyn till brottets art eller att det är fråga om återfall i brott. Brott som har högt ”artvärde”, dvs brott som till sin karaktär utgör starka skäl för att bryta presumtionen mot fängelse, är t.ex. grovt rattfylleri och mened. Eftersom stöld inte är ett typiskt artbrott och personen du skriver om är tidigare ostraffad krävs därför ett högt straffvärde för att hen skulle dömas till fängelse.

Sammanfattning
Det svenska påföljdssystemet är komplicerat och jag förstår om det inte är helt lätt att ta till sig allt jag skrivit ovan. Sammanfattningsvis kan sägas att i Sverige ligger de flesta straff rätt nära straffminimum. Den övre delen av straffskalan tillämpas sällan i svenska domstolar. Dessutom ”överlappar” gradindelade brott varandra; exempelvis är maxstraffet för stöld fängelse i två år och minimistraffet för grov stöld fängelse i sex månader.

Med tanke på att personen i din fråga är ung och tidigare ostraffad samt att det rör sig om ett lågt värde på stöldgodset och förmodligen ett ringa narkotikabrott ser jag det som mycket osannolikt att personen skulle dömas till ett fängelsestraff. Eftersom stöldbrottet inte har böter i straffskalan talar dock en hel del för att döma till villkorlig dom eller skyddstillsyn, eventuellt i kombination med böter.

Hoppas att mitt svar bringade någon klarhet i situationen! Om du har ytterligare frågor får du gärna vända dig till oss igen.