Hej och tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga! Du undrar om det går att ”avsäga” sin förälder och jag redogör därför för några tillämpliga lagbestämmelser och avslutar med en sammanfattning utifrån din situation. 

Regler om föräldrar och barn

Den rättsliga regleringen om barn och föräldrar finns bland annat i föräldrabalken (FB). Vårdnadshavare till ett barn är ofta barnets föräldrar. Vårdnaden kan utövas av den ena föräldern, som då har ensam vårdnad, eller av båda föräldrarna, som då har gemensam vårdnad. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år (6 kap. 2 § FB). Man gör skillnad på förälder och vårdnadshavare, man kan alltså vara förälder till ett barn utan att vara barnets vårdnadshavare, och tvärtom. Den som är vårdnadshavare för ett barn har bland annat ansvar för barnets personliga förhållanden, ska se till att barnet får omvårdnad, trygghet och en god fostran och se till att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. Vem som är förälder till ett barn påverkar också eventuellt arv, vilket regleras i ärvdabalken (ÄB).

Kan man avsäga sig sin förälder?

Att vara förälder till ett barn innebär förstås många olika juridiska skyldigheter och rättigheter. När barnet har fyllt 18 år och därmed blivit myndigt faller många av dessa bort. Bland annat är en förälder inte längre vårdnadshavare för barnet och barnet har själv rätt att fatta beslut och vidta åtgärder som rör henne själv. Föräldrarna kan dock ha underhållsskyldighet för barnet tills dess att barnet har gått ut skolan eller fyllt 21 år (7 kap. 1 § FB). Föräldrar och barn ärver också varandra (2 kap. ÄB). En bröstarvinge, det vill säga barn i rakt nedstigande led, har alltid rätt till sin laglott, som utgörs av hälften av kvarlåtenskapen, när en förälder dör (7 kap. 1 § ÄB). Ett barn kan alltså inte göras arvslös. 

Det går inte enligt svensk rätt, varken för ett barn eller en förälder, att ”avsäga” föräldraskapet. Så även efter det att ett barn fyllt 18 år kvarstår alltså vissa rättsliga skyldigheter och rättigheter som följer med föräldraskapet. Det finns däremot en situation när de juridiska banden till en förälder upphör och det är när ett barn adopteras av någon annan. En adoption kan ske även efter att en person har fyllt 18 år och det kallas då vuxenadoption. En person över 18 år får adopteras om det finns särskild anledning med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden, det vill säga den som vill adoptera, och den som ska adopteras samt om adoptionen i övrigt är lämplig (4 kap. 4 § FB). Vid bedömningen av om det finns särskild anledning beaktas om sökanden har uppfostrat den som ska adopteras eller om adoptionen annars avser att bekräfta en relation som motsvarar den mellan barn och förälder. När en person adopteras upphör de rättsliga banden till den tidigare föräldern att gälla och den adopterade blir rent rättsligt barn till den som adopterat (4 kap. 21 § FB). 

Din situation

Du skriver att du är myndig och som utgångspunkt är varken din mamma eller pappa då längre vårdnadshavare för dig. Det går inte att ”skilja sig” från sin förälder och du kan alltså inte avsäga dig din pappa. Enda sättet att få bort alla juridiska kopplingar till din pappa är om du skulle bli adopterad av någon annan. Det krävs då att det är en person som funnits en längre tid i ditt liv, som varit med och uppfostrat dig och är som en far för dig, alltså exempelvis en styvfar. En adoption är en ganska ingripande åtgärd för alla inblandade och det bör man därför tänka över noga. Det finns däremot andra åtgärder du kan vidta för att minska kopplingarna du har till din pappa, exempelvis kan du skriva testamente för att se till att han inte ärver dig om du skulle avlida före honom. Du kan läsa mer om testamente hos Familjens Jurist. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga!