Hej och tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga. 

Brottet förtal

Brottet förtal finns i Brottsbalken 5 kap 1 § och lyder som följer:

”Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.”

Det enda straffet är alltså böter för detta brott. Böter betalas till staten.

 

Hur böter räknas ut

Det finns tre olika former av böter i svensk rätt: dagsböter, penningböter och normerande böter (se Brottsbalken 25 kap 1 §). För förtalsbrottet är det inte skrivet att någon särskild bötesform ska dömas ut, och då ska dagsböter användas så länge det inte är fråga om färre än 30 stycken dagsböter – då blir det istället penningböter (Brottsbalken 25 kap 1 §). Penningböter är som regel lägre än dagsböter.

Dagsböter kan dömas ut till minst 30 stycken och max 150 stycken. Vardera dagsbot är på minst 50 kr och på max 1000 kr och totalbeloppet måste bli minst 750 kr. Vad som avgör beloppet per dagsbot är personens ekonomi (se Brottsbalken 25 kap 2 §).

Exempel:
A har begått ett brott som domstolen anser är värt 70 dagsböter.
A har dålig ekonomi och vardera dagsbot sätts på lägsta beloppet 50 kr.
A ska betala 70 x 50 (dvs 3 500 kr) i böter.

Det högsta belopp som finns är alltså 150 stycket dagsböter gånger 1000 kr/styck, dvs 150 000 kr.

 

Skadestånd vid förtal

Vad gäller skadestånd kan sådant dömas ut i enlighet med skadeståndslagen 2 kap 3 § i sk kränkningsersättning. Enligt samma lag 5 kap 6 § ska skadestånd med anledning av kränkning bestämmas utifrån vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet. Det finns alltså inget högsta belopp som kan dömas ut. Vanligtvis yrkar den ena parten på ett belopp, och den andra parten kan antingen acceptera det som skäligt eller bestrida det och hävda att det inte är skäligt. Domstolen får sedan avgöra vad som är skäligt i det enskilda fallet. Som exempel kan nämnas ett uppmärksammat fall från 2003 (NJA 2003 s 567) där en tidning skrivit att en känd profil spelat in erotisk film. Hon begärde 150 000 kr i kränkningsersättning, men fick endast 50 000 kr då domstolen inte ansåg det var skäligt med mer trots det stora spridning som uppgifterna fick. Skadestånd efterfrågas av personen som blivit utsatt för brottet från den som begått brottet.

 

Sprida material som kan vara förtal

Du berättar om material, producerat för 15-20 år sedan, som eventuellt är att anse som förtal. Preskriptionstiden för förtal är två år (Brottsbalken 35 kap 1 §) och efter det kan man inte bli åtalad. Det är den som lämnar uppgiften som blir ansvarig för eventuellt förtal och preskriptionstiden är alltså inte nödvändigtvis räknat från den dagen materialet producerats utan snarare från den dagen då uppgiften lämnas till tredje man. Om fem personer gör en film och fem år senare sprider en av dessa personer filmen på sociala medier kan denna person bli ensamt ansvarig för förtal – eller alla. Uppsåt till ”lämnar” krävs från alla för ansvar och om materialet aldrig var avsett att visas saknas uppsåt till brottet.

Du skriver dock om risk finns för åtal för den som gjort materialet och där är svaret ändå ja. Beroende på hur det sprids (t ex anonymt) och om det framgår vem som producerat det så löper den personen riskför att bli åtalad, även fast denne person inte spridit materialet och därmed inte begått brott. Om Polisen inte vet vem som spridit det och t ex en författares namn står med kan man bli misstänkt. Förtal är i regel ett brott som kräver att målsäganden, dvs den förtalade, väcker talan om brottet (Brottsbalken 5 kap 5 §).

 

Sprida annans upphovsrättsskyddade material

Något som bör tilläggas är att det inte är tillåtet att sprida annans upphovsrättsligt skyddade material. Om man gör intrång i någon annans upphovsrättsligt skyddade material kan man dömas till böter eller fängelse (lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 53 §).

 

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är det alltså den som lämnar uppgiften som är ansvarig för den. Om någon olovligen tar ett opublicerat material och sprider det när materialet i sig skulle klassas som förtal kan den som gör spridningen som blir ansvarig för förtalet. Produceraren har ju inget uppsåt att begå brottet förtal då syftet var att materialet aldrig skulle spridas, dvs denne har inte lämnat uppgift som är ägnad att utsätta någon för andras missaktning. Detta blir dock i slutändan en bevisfråga.

Hoppas du fick svar på din fråga! Tveka inte att höra av dig igen om du har fler frågor.