Hej,

Stort tack för att du vänder dig till oss på Fråga Juristen med din fråga!

Först och främst vill jag beklaga det du varit med om och jag förstår att du känner ett behov av att berätta för din omgivning. Nedan följer en redogörelse för vad som kan anses vara förtal, med svar på din fråga.

Viktigt att utgå från är att yttrandefrihet gäller i Sverige, vilket innebär att varje medborgare har rätt att i tal, skrift eller bild meddela upplysningar och uttrycka tankar, åsikter och känslig. Denna princip, som skyddas av grundlag, har ändå vissa begränsningar.

Förtal
Förtal är en typ av brott som faller under kategorin ärekränkning. Lagen anger att den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för annans missaktning, ska dömas för förtal. För att man ska kunna anses ansvarig för förtal krävs alltså att en uppgift lämnats, som avser en viss människa och att uppgiften är ägnad att utsätta denne för missaktning. Det finns inget krav på att uppgiften är osann utan man kan bli ansvarig även för en sann uppgift. Straffet för förtal är böter eller, om det bedöms som grovt, böter eller fängelse i högst två år.

När man bedömer om en uppgift är ägnad att utsätta någon för andras missaktning ska uttalandet typiskt sett duga till att framkalla missaktning hos andra. Det ska alltså vara någon typ av nedsättande uppgifter och anledningen till att dessa sprids ska vara just för att andra ska missakta personen. Det anses då tillräckligt att det funnits en risk för att den berörde skulle komma att utsättas för andras missaktning, inte att det faktiskt ska ha skett. Att gå ut med information om att en person begått ett brott skulle alltså kunna falla in under denna beskrivning, även om det är sant, men det krävs att man haft uppsåt i förhållande till att lämna uppgift om personen och detta var ägnat att utsätta personen för andras missaktning.

Undantag
Det finns dock ett ett undantag från straffansvar som kan gälla om det var försvarligt att lämna uppgiften och att den var sann, eller att man hade skälig grund för den. Denna regel finns för att skydda just yttrandefriheten och man gör en avvägning mellan å ena sidan intresset av att kunna lämna misshagliga uppgifter om någon i vissa situationer, och å andra sidan motpartens intresse av skydd mot kränkande yttranden.

Bedömningen av om det varit försvarligt att lämna en uppgift görs med hänsyn till alla omständigheter när uppgiften lämnades, till exempel utifrån allvarlighetsgraden i påståendena, till vem, och syftet till varför uppgifterna lämnades. Man kan då bli fri från ansvar om man antingen visar att uppgiften var sann, eller att man haft skälig grund för den.

Sammanfattning
Det är bra att du hör dig för kring huruvida situationen skulle kunna bedömas som förtal eller inte, eftersom det är så pass svårt att veta i förväg. Det är givetvis inte olagligt att berätta om händelser som man varit med om, men när det kommer till att peka ut en viss person så blir situationen mer svårbedömd. I denna situation är syftet inte, som jag förstår det, att andra ska missakta din släkting utan snarare att du ska få lätta på en börda. Jag tänker att om du väljer att meddela din släkt om vad som hänt, bör du kunna hävda att det är försvarligt och därefter visa att det som skett var sant. Jag kan dock inte med säkerhet säga att din situation omfattas av undantaget och det finns självklart en risk att uttalandet skulle kunna bedömas som ett förtal. Därför kan jag tyvärr inte svara närmre på hur just denna situation skulle bedömas, eftersom en sådan bedömning måste göras med hänsyn till alla omständigheter som ägde rum när uppgiften lämnades i just ert enskilda fall.

Något som kan vara bra för dig att veta är att brottet förtal inte faller in under allmän åtal, vanligtvis. Det är alltså som huvudregel inte åklagare som väcker åtal för förtal. Det är ett så kallat målsägandebrott, vilket innebär att det är den som utsatts för det eventuella förtalet som själv tar initiativ till åtal efter att ha gjort en polisanmälan. Polisen kan då, efter en anmälan, endast undersöka ärendet ifall målsäganden (din släkting i denna situation) skulle yrka på straff för gärningsmannen (du). Polisen fullföljer inte heller förundersökningen ifall målsäganden (släktingen) skulle dra tillbaka yrkandet. Det är relativt vanligt att detta sker, eftersom det kan innebära stora kostnader.

Jag hoppas att detta gett dig svar på din fråga och viss vägledning i hur du kan tänka. Vill du komma i kontakt med en jurist kan du göra det genom att följa denna länk.

Med vänliga hälsningar, 
Lovisa