Hej! Tack för att du ställer din fråga till Fråga Juristen. Jag tolkar din fråga som att din dotter anser att pengarna du tidigare givit var en gåva och att denna gåva utgör förskott på arv, medan du anser att pengarna du givit endast var ett lån. Nedan kommer jag därför att redogöra för vad som gäller kring pengarna du givit din dotter.  

Gåva och förskott på arv 
För att en transaktion ska anses utgöra en gåva krävs det att en förmögenhetsöverföring har skett från givaren till mottagaren, överföringen ska ha skett frivilligt och det ska ha funnits en gåvoavsikt. Med gåvoavsikt avses att den som ger gåvan (gåvogivaren) har givit något till den som mottar gåvan utan att förvänta sig något i utbyte eller kräva något tillbaka. Gåvan måste även ha överlämnats till mottagaren, 1 § 1.st gåvolagen. 

Regler kring förskott på arv finns i ärvdabalken. Har en förälder gett sina barn gåvor under livstiden anses gåvorna utgöra förskott på arv, 6 kap. 1 § ärvdabalken. Detta innebär att barnet vid en framtida fördelning av arvet från föräldern kommer få mindre av förälderns kvarlåtenskap än eventuella syskon eller andra arvingar. 

Lån 
Att pengar givna till en person utgör ett lån kan regleras genom ett skuldebrev eller annat avtal. Ett avtal kommer till genom gemensamma viljeförklaringar. Detta innebär att ena personen erbjuder något (anbud) som den andra personen sedan accepterar (accept), 1 § avtalslagen. Detta kan ske skriftligt, muntligt, eller genom så kallat konkludent handlande. Konkludent handlande innebär att parterna handlar på ett sätt som talar för att ett avtal har kommit till stånd.

Bevisbörda vid gåva 
Högsta domstolen har i ett fall uttalat att det är personen som påstår att en transaktion eller givande av egendom utgjorde en gåva och inte ett lån som ska bevisa detta, se NJA 2014 s. 364. Högsta domstolen uttalar även att beviskravet styrkt, som i övrigt gäller för tvistemål, är tillämpligt på fall där gåvomottagaren måste bevisa att en transaktion eller överföring av egendom utgjorde en gåva. Detta innebär att mottagaren av egendom eller pengar har bevisbördan och därmed måste styrka att transaktionen eller givandet utgjorde en gåva. 

I ditt fall 
Frågan i ditt fall är om kraven för gåva är uppfyllt. Det har skett en överföring av pengar från dig till din dotter och transaktionen har troligen skett frivilligt från din sida. Frågan är således om du har haft en gåvoavsikt, d.v.s. inte uppställt något krav på återbetalning eller annan motprestation. Det är utifrån de omständigheterna som du angivit i din fråga svårt för mig att göra en bedömning kring om du haft gåvoavsikt eller inte. Det som kan sägas är dock att det är din dotter som måste bevisa att de pengar du givit henne utgjorde en gåva och inte ett lån. Det beviskrav som gäller för din dotter är att hon måste kunna styrka att pengar har givits med gåvoavsikt. Detta kan hon exempelvis styrka genom att uppvisa ett gåvobrev om ett sådant har upprättats. Du anger dock att ni inte har skrivit något ”kvitto”, vilket jag tolkar som att ni inte har upprättat ett gåvobrev, skuldebrev eller annat avtal. Detta kan medföra att det blir svårt för din dotter att styrka att pengarna utgjorde en gåva. Har du dock på annat sätt angett att pengarna ska utgöra en gåva kan det vara omständigheter som talar för din dotter och att pengarna därmed inte utgjorde ett lån. 

Sammanfattning och rekommendation
Jag råder dig till att berätta för din dotter att det är hon som måste bevisa att de pengar du givit henne utgjorde en gåva och inte ett lån. Om hon inte kan styrka att pengarna utgjorde en gåva är pengarna istället att betrakta som ett lån vilket innebär att du har rätt att få tillbaka dina pengar. Du kan även väcka talan i domstol och yrka på att du vill ha tillbaka dina pengar som enligt dig utgjorde ett lån. Eftersom det är en tvistig situation mellan dig och din dotter råder jag dig till att kontakta Familjens Jurist så du får vidare hjälp i ditt ärende. De kan hjälpa dig att reda ut situationen med din dotter samt hjälpa dig att försöka få tillbaka pengarna. Här kan du boka ett personligt möte med en jurist på närmaste kontor eller via telefon. 

Jag hoppas att du känner att du har fått vägledning i din fråga. Har du ytterligare frågor får du jättegärna ställa dem till oss.