Hej och stort tack för att du vänder dig till oss med din fråga! Nedan följer en redogörelse för vad som gäller.

Utgångspunkter och lagrum

Vid besvarandet av frågan har jag utgått från följande:

1. Varken Person 1 eller Person 2 är konsument i förhållande till den andre.
2. Avtalet går endast ut på att Person 1 ska låna ut pengar till Person 2.

Detta innebär att det enbart är avtalslagens regler som gäller vid besvarandet av denna fråga.

Ingående av avtal

Avtal kan komma till stånd på olika sätt (med undantag för att vissa formkrav gäller vid t ex köp av fastighet). Avtalslagens regler innebär i korthet att ett avtal kommer till stånd på följande sätt:

1. Den ena parten (anbudsgivaren) lämnar först ett anbud.
2. Den andre parten (anbudsmottagaren) svarar på detta anbud med en accept.
3. Slutligen krävs det att
   a. accepten är likalydande med anbudet, dvs att viljeförklaringarna överensstämmer med varandra, samt att
   b. accepten kommer anbudsgivaren tillhanda inom den s k acceptfristen.

(1-9 §§ avtalslagen). Om dessa punkter är uppfyllda har ett avtal ingåtts. Det finns inget krav på att ett avtal måste vara ett fysiskt papper. Avtal kan t ex ingås muntligen eller skriftligen via mail.

Vad gäller i ditt fall?

Under förutsättning att det framgår att Person 1 och Person 2 är just Person 1 och Person 2 ser jag inga hinder mot att kunna ingå ett avtal på det sätt som beskrivs, dvs genom en app. Det faktum att man ges en möjlighet att läsa igenom avtalsvillkoren och därefter godkänna dessa med BankID borde vara tillräckligt.

Avtalsfrihet: Om avtalets innehåll

I Sverige råder det avtalsfrihet. Avtalsfrihet innebär följande:

1. Rätt att avstå från att ingå avtal
2. Rätt att välja avtalspart
3. Rätt att bestämma avtalets innehåll

Avtalsfriheten är dock inte absolut. Det finns nämligen vissa begränsningar i avtalsfriheten och då specifikt rätten att bestämma avtalets innehåll. Ett exempel på en begränsning i avtalsfrihet är tvingande regler i speciallagstiftning. Tvingande regler går inte att avtala bort och syftet med sådana regler är vanligtvis att skydda en svagare part, t ex en konsument eller en arbetstagare.

Utöver tvingande regler i speciallagstiftning finns det en s k generalklausul i avtalslagen. Enligt denna bestämmelse får avtalsvillkor jämkas (dvs korrigeras) eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt (36 § första stycket avtalslagen). Denna bestämmelse gör det alltså möjligt att ändra innehållet i en viss klausul eller ibland t o m ta bort en hel klausul, under förutsättning att villkoret i den klausulen är oskäligt.

Detta betyder dock inte att avtalet i sin helhet blir ogiltigt. Det är endast det oskäliga villkoret som kan jämkas eller lämnas helt utan avseende. Vad som utgör ett oskäligt villkor går däremot inte att säga. Det beror nämligen helt på omständigheterna i det enskilda fallet. En extremt hög ränta skulle dock kunna utgöra ett oskäligt villkor.

Vad gäller i ditt fall?

Det är troligtvis inga problem att ingå avtalet med det innehåll som beskrivs. Det finns inget hinder mot att avtala om ränta i sig, men observera att en väldigt hög ränta kan anses som ett oskäligt villkor. Vill du att en jurist tar en extra titt på avtalet för att vara säker på att avtalet inte anses innefatta en oskäligt hög ränta kan du alltid kontakta Familjens Jurist för juridisk rådgivning via telefon.

Jag hoppas det var svar på din fråga. Har du några vidare funderingar är du välkommen med en ny fråga.