Svar

Hej, och stort tack för att du vänder dig till oss med din fråga! Jag kommer nedan besvara din fråga utifrån situationen då någon avlider i Sverige och vid denna tidpunkt har tillgångar i ett annat land.

Arvsförordningen

EU:s arvsförordning är det viktigaste regelverket för svensk del, och gäller för dödsfall som inträffat efter den 17 augusti 2015. Förordningen gäller då en person som avlider i Sverige har koppling till ett annat land, t.ex. genom att ha tillgångar där eller vara medborgare där.

Vilket land är behörigt?

Enligt artikel 4 i arvsförordningen så är det domstolarna och myndigheterna i landet där personen avled som är behöriga att hantera arvet, oavsett vilket land tillgångarna befinner sig i. Det gäller även om detta inte är ett EU-land.

Erkännande och verkställande i andra länder

Enligt arvsförordningen ska svenska arvsdomar och andra officiella beslut erkännas automatiskt i övriga EU-länder.

För verkställighet, vilket kan vara t.ex. att överföra äganderätten till en fastighet till arvingen, krävs dock att ansökan görs hos den myndighet eller domstol som är behörig i det land där fastigheten är belägen. Möjligheterna att vägra att verkställa är dock starkt begränsade i förordningen.

Europeiskt arvsintyg

Genom arvsförordningens kapitel 6 så har det skapats ett system med europeiska arvsintyg. Detta kan användas av t.ex. arvingar som bevis på sin rätt till bankmedel hos en utländsk bank.

Intyget är ett komplement och ersätter inte något officiellt svenskt dokument. I Sverige utfärdas intyget av Skatteverket och gäller i 6 månader. Övriga EU-länder är skyldiga att acceptera intygets giltighet och korrekthet.

Om utländska tillgångar finns i ett land som inte är EU-medlemsstat

När det kommer till länder som inte är med i EU så beror det specifika landets lag om det är möjligt att erkänna och verkställa svenska domar och beslut där.

Om en svensk domstol antar att en svensk dom inte kommer erkännas i det aktuella landet kan förfarandet begränsas så att de tillgångar som finns i det landet exkluderas. Arvingarna får då vända sig direkt till myndigheterna och domstolarna i det landet för att få saken avgjord.

För övrigt kan nämnas att i förhållande till de nordiska länderna gäller inte arvsförordningen. Istället gäller den nordiska arvskonventionen från 1934. Den har dock omarbetats på senare tid och reglerna motsvarar idag i princip arvförordningens regler.

Hoppas du fick svar på din fråga! Om du har fler frågor är du välkommen att höra av dig till oss igen.