Svar

Hej, och stort tack för att du vänder dig till oss med din fråga! Nedan kommer jag redogöra för vad som gäller och hur du kan gå vidare i din situation.

Arv

En persons kvarlåtenskap ska efter dennes bortgång fördelas genom arv. Detta regleras i ärvdabalken (ÄB). Enligt huvudregeln är det bröstarvingarna (barnen) till den avlidne som ärver, 2 kap. 1 § ÄB.

Hur mycket arv varje arvinge ska få bestäms av arvslotten och laglotten. Arvslotten är den del som tillkommer varje bröstarvinge, dvs. finns det tre bröstarvingar består varje bröstarvinges arvslott av en tredjedel av kvarlåtenskapen.

Laglotten utgörs av hälften av arvslotten. Det är denna del som är skyddad från till exempel testamentstagare (andra än bröstarvingar som enligt testamentet har rätt till arv), 7 kap. 1 § ÄB. En person kan alltså inte testamentera bort så mycket att det inkräktar på bröstarvingarnas laglott.

Förskott på arv

Vad en bröstarvinge fått i förskott på arv är denne skyldig att avräkna från sin laglott. Enligt 6 kap. 1 § ÄB ska allt som en person ger till sina bröstarvingar ses som förskott på arv, om inte annat angetts eller av omständigheterna måste ha varit avsett. Undantag görs för vad som ingår i en förälders vanliga underhållsskyldighet, sedvanliga gåvor såsom födelsedagspresenter mm.

Regeln innebär att om förskottet är lika stort, eller större än laglotten, har bröstarvingen inte längre någon rätt till arv. Någon återbäringsskyldighet kan dock inte bli aktuell enligt denna regel. Enligt regelns andra stycke ska även förskott som getts av den efterlevande maken ur dennes giftorättsgods avräknas vid den första makens död.

Förstärkt laglottsskydd

Det finns dock en ytterligare regel för vissa särskilda förskott i 7 kap. 4 § ÄB. Enligt denna regel blir arvingen, om förskottet överstiger laglotten, återbäringsskyldig för överskjutande belopp. Den gäller dock enbart för två typer av gåvor:

• Gåvor som ges när givaren ligger för döden (eller trodde att döden var nära förestående) eller
• gåvor som innebär att givaren fram till sin död behåller den huvudsakliga nyttan av bortgiven egendom.

För att regeln ska tillämpas krävs att någon av bröstarvingarna väcker talan i domstol mot gåvomottagaren. Detta ska ske inom 1 år från det att bouppteckningen avslutades.  

Om det finns ”särskilda skäl” så kommer regeln inte att tillämpas på gåvan, eller en del av den. Vad som utgör särskilda skäl finns inte definierat, utan blir upp till domstolen att bedöma.

Som exempel kan nämnas att Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1942 s. 609 ansåg att det faktum att gåvomottagaren utfört arbete åt givaren mot väldigt lite ersättning (i kombination med vissa andra omständigheter) utgjorde ”särskilda skäl”. Att gåvan utgjort ersättning för utfört arbete kan alltså utgöra ett sådant skäl.

Rekommendation

Till att börja med kan nämnas att när du fick fastigheten i gåva blev testamentet utan verkan. Vad som anges i testamentet är alltså inte intressant längre eftersom fastigheten blev din innan dödsfallet.

Vad gäller den ”vanliga” förskottsregeln så har den satts ur spel eftersom din mor angav att gåvan inte skulle utgöra förskott på arv. När vi därefter kommer till det förstärkta laglottsskyddet spelar dock denna formulering ingen roll.

Det som är avgörande för att en gåva ska träffas av det förstärkta laglottsskyddet är att den passar in i någon av de två kategorierna i punktlistan ovan. I ditt fall är min bedömning att gåvan träffas av den andra punkten (gåvor där givaren behåller nyttan). Detta eftersom gåvan inte innebar någon större uppoffring för din mor eftersom hon fortfarande kunde bo kvar och nyttja fastigheten på samma sätt som innan.

Som du beskrivit i din fråga så var syftet dock att utgöra en kompensation för din insats. Du tycks också ha utfört en hel del arbete på både fastigheten, och för dina föräldrar personligen. Under förutsättning att du inte fått betalt för detta på något annat sätt så bör gåvan då ses som ersättning för utfört arbete. Det talar i sin tur för att sådana ”särskilda skäl” föreligger, och att den därmed ändå inte bör anses utgöra förskott på arv.

Vad som utgör ”särskilda skäl” är dock som jag nämnt inte helt klart, så jag kan därmed inte med säkerhet säga att så är fallet här.

Om du vill ha vidare hjälp i ditt ärende kan jag rekommendera dig att vända dig till Familjens jurists experter på arvsrätt.

Hoppas du fick svar på din fråga! Om du har fler frågor är du välkommen att höra av dig till oss igen.