Hej, och stort tack för att du vänder dig till oss med din fråga! Nedan kommer jag först redogöra för hur värderingen av ett arv ska göras och vad värderingen har för betydelse. Därefter kommer jag redogöra för möjligheten att överlåta arvsrätten till sina barn.

Värdering av arv

Frågor som rör arv regleras i huvudsak i ärvdabalken (förkortas ÄB). Den avlidnes egendom (kvarlåtenskapen) ska som huvudregel värderas till marknadsvärdet. Att det är marknadsvärdet som ska användas framgår inte av någon regel i ärvdabalken utan det är istället en grundläggande princip. Eftersom det inte finns någon regel som anger att ett annat värde ska användas så gäller den allmänna regeln om marknadsvärdet i detta fall.

Är det möjligt att använda ett annat värde?

Enligt 18 kap. 1 § ÄB så är det arvingarna som gemensamt och i enighet förvaltar dödsboet, och enligt 23 kap. 1 § ÄB så är det även dessa som gemensamt genomför arvskiftet. Arvskiftet är det tillfälle då kvarlåtenskapen slutligt fördelas mellan arvingarna.

Det man kan utläsa av dessa regler är att det är arvingarna själva som bestämmer över kvarlåtenskapen och hur den ska fördelas. Det innefattar vem som ska få vad, men också värderingen. Det är alltså möjligt att använda ett annat värde än marknadsvärdet, t.ex. taxeringsvärdet eller bruksvärdet. En viktig detalj är här att det krävs att arvingarna är eniga. Att avvika från marknadsvärdet är därmed endast möjligt om alla är överens.

Avstående av arv

Det är möjligt att som arvinge avstå sitt arv och låta detta istället gå till sina barn. Denna möjlighet finns inte specifikt reglerad i ärvdabalken, men har bekräftats flertalet gånger av Högsta domstolen och framgår även i andra lagar.

Ett avstående kan avse hela eller delar av det arv som arvingen är berättigad. Fördelningen sker då på samma sätt som om arvingen hade varit död vid arvskiftet, dvs. arvet går automatiskt till dennes barn. Det är därmed egentligen inte nödvändigt att ange att man vill att arvet ska gå till ens barn.

Avstående av arv var vanligare förr i tiden, då arv- och gåvoskatt fortfarande gällde i Sverige. Idag är skillnaden mellan ett avstående och att ge arvet i gåva till sina barn i princip utraderade.

Ett avstående kan ske när som helst fram till och med arvskiftet, och några särskilda formkrav gäller inte. Det spelar alltså i princip ingen roll om det sker muntligt eller skriftligt, med eller utan vittnen etc. Det är dock alltid att rekommendera att reglera denna typ av handling skriftligt, för att undvika eventuella tvister i ett senare skede. 

Avsägelse av arv

Ett avstående ska inte förväxlas med avsägelse av arv, vilket regleras i 17 kap. 2 § ÄB. Detta är en permanent åtgärd som även påverkar arvingens barns arvsrätt, och som måste ske på ett visst sätt. En avsägelse måste dessutom ske innan arvlåtaren (den vars arv ska fördelas) avlidit. Det är alltså inte möjligt att göra när dödsfallet väl skett.

Rekommendation

Är tanken att alla ska behålla sin sjättedel fram till en eventuell gemensam försäljning är värderingen egentligen irrelevant. Detta eftersom ingen behöver utge någon betalning vid arvskiftet, istället får alla en varsin andel i fastigheten och därefter rätt till motsvarande andel av försäljningssumman.

Är istället avsikten att de nuvarande delägarna ska köpa ut de övriga två syskonen spelar värderingen givetvis roll. Här gäller som jag angett att alla arvingar måste vara överens om att ett annat värde än marknadsvärde ska gälla.

Vad gäller möjligheten att låta arvet istället gå till dina barn är detta som jag beskrivit möjligt. Vill du vara på den säkra sidan så kan jag rekommendera dig att boka tid hos Familjens jurists experter på arvsrätt (här eller via länken till höger). De kan då se till att du får ett tydligt skriftligt bevis på ditt avstående, och kan även hjälpa dig utreda om avståendet kan få några andra konsekvenser i ditt fall.

Hoppas du fick svar på din fråga! Om du har fler frågor är du välkommen att höra av dig till oss igen.