Får den som innehar egendom med fri förfoganderätt ge bort den?
Hej! Min pappas fru dog för ett år sedan (de var gifta). Pappas fru hade två barn och pappa har fyra barn, så vi är sex barn som är s k särkullebarn. Pappa och hans fru hade skrivit ett testamente med fri förfoganderätt och där de önskade att särkullebarnen skulle vänta med sitt arv till båda gått bort. Och att det därefter ska delas i sex lika delar. Pappas frus två barn följde testamentet och avstod rätten att plocka ut sin arvslott. Så när min pappa går bort så ska det som är kvar delas i sex lika delar enligt testamentet.
Min pappa har ingen kontakt med sin avlidna hustrus två barn. Pappa är gammal och har behövt hjälp med allt sedan hans hustru gick bort. Vi som är barn till pappa har lagt ner många timmar, dagar, plockat ut semester för att hjälpa honom. Nu vill pappa ge oss en peng för att vi hjälper honom. Men eftersom testamentet finns så undrar vi vad som händer om han vill ge oss pengar för att vi hjälper honom så mycket.
Vad jag förstår så får han inte skänka bort sina pengar med tanke på fri förfoganderätt. Men får han verkligen inte lov att ge oss en peng för att vi hjälper honom? Och om han får det hur mycket är rimligt utan att de andra två barnen ska kunna ifrågasätta det vid hans bortgång? De har som sagt ingen kontakt och har inte hjälpt honom under hela den här tiden.
Rådgivarens svar
Hej, och stort tack för att ni vänder er till oss med er fråga! Nedan kommer jag redogöra för vad som gäller och hur ni kan gå vidare i ert ärende.
Arv
En persons kvarlåtenskap ska efter dennes bortgång fördelas genom arv. Detta regleras i ärvdabalken. Enligt huvudregeln är det bröstarvingarna (barnen) till den avlidne som ärver, 2 kap. 1 § ÄB.
Hur mycket arv varje arvinge ska få bestäms av arvslotten och laglotten. Arvslotten är den del som tillkommer varje bröstarvinge, dvs. finns det tre bröstarvingar består varje bröstarvinges arvslott av en tredjedel av kvarlåtenskapen.
Laglotten utgörs av hälften av arvslotten. Det är denna del som är skyddad från till exempel testamentstagare (andra än bröstarvingar som enligt testamentet har rätt till arv), 7 kap. 1 § ÄB. En person kan alltså inte testamentera bort så mycket att det inkräktar på bröstarvingarnas laglott.
Förskott på arv
Vad en bröstarvinge fått i förskott på arv är denne skyldig att avräkna från sin laglott. Enligt 6 kap. 1 § ÄB ska allt som en person ger till sina bröstarvingar ses som förskott på arv, om inte annat angetts eller av omständigheterna måste ha varit avsett. Undantag görs för vad som ingår i en förälders vanliga underhållsskyldighet, sedvanliga gåvor såsom födelsedagspresenter mm.
Regeln innebär att om förskottet är lika stort, eller större än laglotten, har bröstarvingen inte längre någon rätt till arv. Någon återbäringsskyldighet kan dock inte bli aktuell enligt denna regel. Enligt regelns andra stycke ska även förskott som getts av den efterlevande maken ur dennes giftorättsgods avräknas vid den första makens död.
Fri förfoganderätt
Begreppet ”fri förfoganderätt” innebär framförallt att man inte får testamentera bort egendomen, och utgör alltså en begränsning i äganderätten. Man kan se det som att personen som ärver med fri förfoganderätt ska förvalta arvet under sin livstid, men att det sedan ska gå vidare (vanligtvis till barnen).
Det finns dock inga direkta hinder mot att personen som innehar egendom med fri förfoganderätt säljer, ger bort eller byter ut denna. Det som i stället kan ske om den efterlevande ger bort egendom på ett sätt som drabbar den först avlidne makens arvingar (som fått vänta med sitt arv till efter båda makars död) är att de kan begära kompensation för det förlorade värdet enligt 3 kap. 3 § ÄB. Med minskning avses den samlade egendomens värde i förhållande till om gåvan inte hade getts. Enligt praxis behöver det röra sig om en minskning av den samlade egendomens värde på åtminstone 25 %.
Sådan kompensation tar sig då i första hand uttryck genom att de arvingar som är arvingar endast till den efterlevande får sin del av arvet nedsatt till förmån för arvingarna efter den först avlidne. Är det samma personer som enligt den legala arvsordningen ska ärva båda personerna så är dock detta inte aktuellt.
I stället för kompensation kan i särskilda fall en gåva som getts av den efterlevande krävas tillbaka.
Rekommendation
Det finns alltså inga direkta hinder mot att en person som innehar egendom med fri förfoganderätt ger bort hela eller delar av denna. Det som istället händer är att det kan påverka den senare arvsfördelningen.
I första hand kan det bli fråga om att bedöma gåvor från er far till er som förskott på arv. Dessa ska då avräknas från era respektive arvslotter och minskar därmed hur mycket arv ni kan få ut. Det är dock inte säkert att dessa ”gåvor” skulle bedömas som förskott, eftersom ni faktiskt gjort något i gengäld. Vill ni vara på den säkra sidan kan ni upprätta gåvobrev där er far intygar att gåvorna inte ska ses som förskott på arv.
Dessutom finns risken, om en stor del av hans samlade egendom ges bort, att de andra arvingarna anser sig berättigade till kompensation därför att en för stor minskning av boet har skett. Även om er far skulle bort så pass mycket att det skulle innebära en minskning på 25 % eller mer så är det i slutändan en bedömningsfråga, eftersom det även krävs att det ska ha skett på ett sätt som är illojalt mot de drabbade arvingarna.
Det är därför inte alls säkert att en sådan invändning skulle få gehör hos en domstol. Särskilt eftersom syftet med gåvorna är att kompensera er för nedlagt arbete.
Hoppas du fick svar på din fråga! Om du har fler frågor är du välkommen att höra av dig till oss igen.
Fråga Juristen är en tjänst där du kan söka efter svaret på juridiska frågor. Frågorna har besvarats av studenter från Familjens Jurists studentnätverk. Rådgivningen har utförts efter bästa förmåga och svaren utgår från hur juridiken såg ut då svaret publicerades, vilken kan ha ändrats sedan dess. Familjens Jurist ansvarar inte för ett visst resultat som kan uppkomma på grund av att du använder svaret eller givna råd från Fråga Juristen i något sammanhang. Läs mer om Fråga Juristen här.