Hej, och stort tack för att du vänder dig till oss med din fråga! Nedan kommer jag redogöra för vad som gäller och hur detta påverkar din situation.

Arv

En persons kvarlåtenskap ska efter dennes bortgång fördelas genom arv. Detta regleras i ärvdabalken (ÄB). Enligt huvudregeln är det bröstarvingarna (barnen) till den avlidne som ärver, 2 kap. 1 § ÄB.

Hur mycket arv varje arvinge ska få bestäms av arvslotten och laglotten. Arvslotten är den del som tillkommer varje bröstarvinge, dvs. finns det tre bröstarvingar består varje bröstarvinges arvslott av en tredjedel av kvarlåtenskapen.

Laglotten utgörs av hälften av arvslotten. Det är denna del som är skyddad från till exempel testamentstagare (andra än bröstarvingar som enligt testamentet har rätt till arv). En person kan alltså inte testamentera bort så mycket att det inkräktar på bröstarvingarnas laglott.

Förskott på arv

Vad en bröstarvinge fått i förskott på arv är denne skyldig att avräkna från sin laglott, 7 kap. 2 § ÄB. Enligt 6 kap. 1 § ÄB ska allt som en person ger till sina bröstarvingar ses som förskott på arv, om inte annat angetts eller av omständigheterna måste ha varit avsett. Undantag görs för vad som ingår i en förälders vanliga underhållsskyldighet, sedvanliga gåvor såsom födelsedagspresenter mm.

Regeln innebär att om förskottet är lika stort, eller större än laglotten, har bröstarvingen inte längre någon rätt till arv. Någon återbäringsskyldighet kan dock inte bli aktuell enligt denna regel. Det är värdet på gåvan vid gåvotillfället som ska användas.

Ett annat viktigt undantag är att gåvan ska ses som förskott endast ”om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett”. Det betyder att givarens avsikt är avgörande. Har givaren angett i t.ex. gåvobrev att gåvan inte ska utgöra förskott på arv, eller framgår det på något annat sätt, så ska ingen avräkning ske och gåvan betraktas som en helt vanlig gåva.

Förstärkt laglottsskydd

Det finns dock en ytterligare regel för vissa särskilda gåvor i 7 kap. 4 § ÄB. Enligt denna regel blir mottagaren, om gåvans värde överstiger laglotten, återbäringsskyldig för överskjutande belopp. Den gäller dock enbart för två typer av gåvor:

• Gåvor som ges när givaren ligger för döden (eller trodde att döden var nära förestående) eller
• gåvor som innebär att givaren fram till sin död behåller den huvudsakliga nyttan av bortgiven egendom.

Gemensamt för båda gåvorna är att de anses vara likvärdiga med ett testamente. Syftet med regeln är nämligen att hindra att givaren kringgår laglottsskyddet genom att ge bort egendom på ett sätt som inte är tillåtet att göra i ett testamente.

Regeln skiljer sig från regeln i 6 kap 1 § ÄB om förskott på tre viktiga punkter:

• Den omfattar alla gåvomottagare, inte bara arvingar till givaren.
• Givarens avsikt spelar ingen roll. Om gåvan t.ex. ges till en bröstarvinge så saknar det alltså betydelse om givaren angett att gåvan inte ska ses som förskott.
• Det är värdet på gåvan vid dödstillfället som gäller istället för värdet vid gåvotillfället.

Rekommendation

Vad gäller den ”vanliga” regeln om förskott på arv så är det alltså möjligt att undvika att en gåva ses som förskott genom en föreskrift i gåvobrevet att gåvan inte ska utgöra förskott på arv. När det kommer till det förstärkta laglottsskyddet så spelar dock en sådan föreskrift ingen roll, eftersom man inte ska ta hänsyn till givarens avsikt.

Den gåva som du beskriver i din fråga är just en sådan gåva som träffas av det förstärkta laglottsskyddet, eftersom din far tillåts disponera pengarna resten av sitt liv om jag förstår dig rätt. Det innebär alltså att den kommer ses som förskott på arv oavsett vad som anges i gåvobrevet.

Hoppas du fick svar på din fråga! Om du har fler frågor är du välkommen att höra av dig till oss igen.