Ett särkullbarn har krävt återgång av gåva men vi anser inte att gåvan är testamentarisk med syfte att fördela arvet i förväg och därmed göra särkullbarnet arvlöst utan den var ersättning för det arbete, vård och omsorg vår bror utförde. Far klarade inte av att ta hand om vare sig fastigheten eller sig själv men ville inte bo på institution. Vår bror ställde upp på att bo kvar hemma, avstod från förvärvsarbete och vårdade far efter en stroke som han tillfrisknade från. Sedan fick han ytterligare en och blev då inte helt återställd utan de sista åren krävdes passning dygnet runt då han hade svårt att gå och dålig balans och dessutom glömde detta då och då. Jag och min syster är tacksamma för den uppoffring och allt det jobb vår bror gjorde och tycker att gåvan av fastigheten är en rimlig ersättning för allt detta. Jag och min syster har inte fått några motsvarande gåvor då far inte ägde något mer av värde och vi ärver därmed exakt lika mycket eller lite som särkullbarnet.
Hur ser bevisbördan ut vid krav på återgång av gåvor, är det särkullbarnet som skall bevisa att hon kränkts på ett otillbörligt sätt och att gåvan skall jämställas med testamente eller är det vi som har bevisbördan att visa att undantag från det förstärkta laglottsskyddet är uppfyllt då fastigheten är ersättning för arbete och uppoffring och att särkullbarnets laglott skall beräknas utifrån fars faktiska kvarlåtenskap.
Gåvan gavs 2013-04-08 och far dog 2016-12-03.