Hej och tack för att du vänder dig till Fråga Juristen med din fråga!

Barns boende och barnets bästa

Om föräldrarna inte bor ihop måste ett beslut tas om barnets boende, och är vårdnaden gemensam ska det beslutet tas tillsammans. Antingen kan ena föräldern utses till boendeförälder eller så kan man bestämma att barnet ska bo växelvis hos föräldrarna. Om föräldrarna inte kan enas om var och hur barnet ska bo kan man låta domstolen avgöra detta, se 6 kap. 14 a § FB. I alla beslut som fattas i domstol som rör barn och ett barns vårdnad, umgänge eller boende så är det en och samma målsättning som alltid ska vara utgångspunkten, och det är barnets bästa. I lagtext hittar vi detta i 6 kap. 2 a § föräldrabalken (FB). Vad som är ett barns bästa är svårt att fastställa objektivt, alla fall ser olika ut och därför ska alltid en individuell helhetsbedömning göras i varje enskilt fall. En sak som domstolen beaktar är något som kallas för kontinuitetsprincipen. Den principen innebär att man ska ta hänsyn till barnets behov av stabilitet och kontinuitet i sin tillvaro och att det ibland kan vara oförenligt med barnets bästa att rycka upp barnet från sin trygga miljö. Vid t.ex. förflyttning av barn till en ny och främmande miljö utsätts barnet för omställningar som skulle kunna vara dåliga för barnet. Barnets vilja ska också tas hänsyn till i förhållande till dess ålder och mognad.

Samarbetssamtal

Om föräldrarna inte kan komma överens om var barnet ska bo kan de även vända sig till kommunen för att få delta i samarbetssamtal. Samarbetssamtal finns till för att föräldrar ska kunna lösa frågor angående sina barns vårdnad, umgänge och boende utan att barnet ska hamna i kläm, se 6 kap. 18 § FB. Samtalet syftar till att få föräldrarna att kommunicera utan att behöva gå till rätten, vilket oftast ligger i barnets intresse. För att ett samarbetssamtal ska vara ett alternativ krävs det att båda vårdnadshavarna samtycker till det.

Sammanfattning och råd

En sak som alltid kan vara bra att ha i åtanke när man pratar om barns vårdnad, boende och umgänge är att det alltid handlar om barnets rätt till umgänge med en förälder, det handlar alltså inte om en förälders rätt till umgänge med barnet. Frågan i ditt fall rör alltså barnens rätt att bo hos pappan varannan vecka trots att de fortfarande är väldigt små. Eftersom ni som föräldrar inte längre kommer bo tillsammans måste ett beslut tas om barnens boende. Det är upp till er att bestämma hur barnen ska bo. Jag förstår att det kan kännas jobbigt att lämna ifrån sig barnen när de är så små, men det finns ingenting juridiskt som utgör ett hinder mot det.

Mitt råd till dig är att du och pappan fortsätter att ha ett samtal kring detta, kanske kan ni komma fram till en lösning som känns bra för er båda. Om ni vill kan ni även vända er till familjerätten i er kommun för att få delta i samarbetssamtal, detta kan hjälpa er att föra diskussionen framåt och förhoppningsvis få er att komma överens. En sista utväg om ni inte kan komma överens är att du vänder dig till domstolen som då kan fatta ett beslut om var och hur barnen ska bo. Domstolen kommer i så fall att beakta de faktorer som jag beskrivit här ovanför, allt för att beslutet ska bli det bästa för barnen. Det är svårt för mig att avgöra hur domstolen skulle besluta i ert fall då det alltid sker en helhetsbedömning av alla faktorer. Det absolut bästa är om du och pappan kan hitta en lösning tillsammans utan att behöva gå till domstol, antingen själva eller med hjälp av samarbetssamtalen. 

Jag hoppas att du har fått lite vägledning i frågan. Vill du ha mer hjälp kan du alltid boka en tid med någon av våra duktiga jurister, det gör du enkelt via den här länken. Jag önskar dig lycka till!

Vänligen,

Emma Andersson