Hej och tack för att du vänder dig till oss med din fråga! 

Nedan följer en redogörelse för vad som bör behandlas under så kallade samarbetssamtal.

Syftet med ett samarbetssamtal är främst att föräldrarna ska kunna samsas i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Därför är det alltså i första hand ni, som är föräldrar till barnen som ska försöka komma överens. Noteras ska här att ett samarbetssamtal är frivilliga. Om ni vänder er till domstol i vårdnadsfrågan så kommer domstolen dock att rekommendera sådana. Därför rekommenderas föräldrar som inte kan samsas i sådana frågor att i första hand delta i samarbetssamtal.

Det saknas juridiskt bindande lag som exakt anger hur en samtalsledare ska agera. Däremot följer av rekommendationer och allmänna råd vissa särskilda riktlinjer för hur ett samarbetssamtal bör gå till. Det framgår av dessa att samtalsledaren bör klargöra syftet med samarbetssamtalet så att det får en tydlig struktur. Det borde alltså ha framgått vilket eller vilka barn som samtalet syftade till att behandla. En samtalsledare bör innan samtalet överväga om det har förekommit problem (t. ex hot i familjen), och om så är fallet, överväga lämpligheten i att påbörja ett samtal. 

Om du eller ni vill läsa mer om dessa riktlinjer så kan det göras här:

http://www.mfof.se/Documents/publikationer/HSLF-FS-2017-51.pdf

Vad gäller dotterns ålder så framgår av förutsättningarna i frågan att hon nästan är 18 gammal. Det innebär ett högt mått av självbestämmande i de personliga angelägenheterna. Till exempel är dotterns vilja utslagsgivande för vilken förälder som hon vill bo hos. Dottern ska få komma till tals och uttrycka sin inställning, även ifall samtalen främst som sagt är till för att ni, som föräldrar ska kunna samsas i frågor som rör boende, umgänge, och vårdnad. Ett samarbetssamtal innebär inte att samtalsledaren fattar beslut i ärendet.

Eftersom samtalen är präglade av frivillighet saknas skyldighet för dig att diskutera er gemensamma dotter. Detta är följaktligen ingenting som du kan bli tvingad att göra av samtalsledaren. Det saknas likaså juridiskt hinder för er att diskutera dottern under samarbetssamtalen, även om lämpligheten i detta till viss mån kan ifrågasättas eftersom det framgår av förutsättningarna i frågan att er dotter har blivit utsatt för hot av pappan. 

Sammanfattningsvis kan utifrån ovanstående slutsatsen dras att du inte var skyldig att diskutera er gemensamma dotter. Vanligtvis kan detta dock rekommenderas i de fall där man som föräldrar inte kan samsas. Eftersom det framgår av förutsättningarna i frågan att dottern själv motsätter sig inblandning, nästan har fyllt 18, samt tidigare har utstått hot från pappan, bör lämpligheten i att diskutera henne under samtalen kunna ifrågasättas. Det bör ha framgått vad samtalet skulle behandla innan det började. Detta ska dock inte tolkas som en juridisk skyldighet som förelåg för samtalsledaren, utan endast en icke-bindande riktlinje.

Vänliga hälsningar,

Adam Ask