Hej, och tack för att du vänder dig till oss med din fråga. Nedan kommer en redogörelse för vad som gäller.

Allmän umgängesrätt:

Idag finns det ingen lagstadgad umgängesrätt för mor- eller farföräldrar. Barnets vårdnadshavare har däremot ett ansvar för att barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses, vilket kan omfatta kontakt med mor- och farföräldrar. I den mån en vårdnadshavare inte vill samarbeta återstår det för mor- eller farföräldern att vända sig till socialnämnden som kan vända sig till rätten. Mor- och farföräldrar kan själva inte föra talan om umgängesrätt i domstol utan detta måste gå via socialnämnden.

Umgängesrätt vid LVU:

Vad avser LVU mål följer det av 14 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) att socialnämnden har ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt som möjligt tillgodoses. Utöver detta har socialnämnden även ett ansvar att främja kontakten med närstående såsom mor- och farföräldrar vilket dock inte följer av lagens ordalydelse. Detta innebär att exempelvis en placering utanför det egna hemmet inte i sig får innebära att barnet bryter kontakt med andra människor som för barnet är känslomässigt viktiga personer, inbegripet mor- och farföräldrar. Det är socialnämnden som bestämmer om alla besök hos den unge under vårdtiden enligt 11 § LVU. I vilka former och hur omfattande umgänget ska vara varierar utifrån barnets behov i det enskilda fallet.

Begränsningar i umgängesrätten:

I vissa fall kan omständigheterna vara sådana att kontakt med vissa personer bör undvikas. Exempel på detta är om föräldrarna eller andra människor kan komma att gripa in i vården och därigenom störa den. Det kan även vara så att dessa personer själva har problem såsom psykiska sjukdomar eller missbruksproblem som gör att de överhuvudtaget inte bör träffa barnet. På samma sätt som socialnämnden ska se till att barnets behov av umgänge med föräldrar och andra närstående såsom mor- och farföräldrar tillgodoses kan socialnämnden även begränsa denna kontakt enligt 14 § 2 st. LVU. Ett sådant beslut kan överklagas av vårdnadshavare men däremot inte av mor- och farföräldrar då de saknar processbehörighet.

Sammanfattning:

Sammanfattningsvis har socialnämnden ett ansvar att främja kontakten mellan barnet och närstående såsom mor- och farföräldrar. Detta ansvar följer dock inte av lagens ordalydelse. I den mån kontakten med mor- och farföräldrar skulle innebära skada för barnet eller ett ingripande i vården kan socialnämnden begränsa kontakten. Socialnämnden kan även begränsa denna kontakt om kontaktpersonen har några psykiska sjukdomar eller missbruksproblem. Ett sådant beslut kan inte överklagas av mor- och farföräldrarna då dessa saknar processbehörighet.

Jag hoppas att du fått svar på din fråga! Om ytterligare funderingar uppkommer är du välkommen att återkomma till oss via kommentarsfältet.

Med vänlig hälsning,

Valentina Challma