Hej och stort tack för att du vänder dig till oss med din fråga!

I 6 kap. Föräldrabalk (1949:381), FB, finns regleringen kring vårdnad, boende och umgänge.

Ensam vårdnad

Enligt 6 kap. 2 § FB har man som vårdnadshavare ansvar att se till att barnets personliga förhållande och barnets behov enligt 6 kap. 1 § FB blir tillgodosedda. Enligt 6 kap. 11 § FB har vårdnadshavare rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets person. Då ena föräldern har ensam vårdnad har denna person alltså rätt att bestämma i dessa frågor utan den andra föräldern.

Umgänge

Även då barnet står under vårdnad av endast en förälder så har båda föräldrarna rätt till umgänge, 6 kap. 15 § FB.  Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnet ska få umgänge med den föräldern som inte har vårdnaden.

Rätten till umgänge ska i första hand bestämmas av föräldrarna tillsammans, detta kan de avtala om enligt 6 kap. 15a § 3 st FB. Avtalet ska vara skriftligt och godkännas av socialnämnden samt kunna verkställas av domstol. Föräldrarna kan få hjälp av kommunen med samarbetssamtal rörande umgängesfrågan, 6 kap. 17 a § FB, 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453).

Om man inte kommer överens om umgänget

Om föräldrarna inte kommer överens kan umgängesfrågan avgöras av domstol. Talan kan antingen väckas av föräldern som vill umgås med sitt barn eller socialnämnden, 6 kap. 15 § 1 st FB. Barnets bästa enligt 6 kap. 2a § FB ska vara avgörande i frågor kring boende, vårdnad och umgänge. Vid bedömningen ska man även fästa avseende vid barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Barnets vilja får större betydelse ju äldre barnet är, en 15 årings åsikter torde därför tillgodoses i större omfattning. Domstolen gör en helhetsbedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och vad som kan tänkas vara till barnets bästa.

Om det inte finns något skäl att misstänka att barnet riskerar att fara illa av umgänget med den andra föräldern är utgångsläget att umgänget är överensstämmer med barnets bäst. Det finns ingen bestämmelse kring omfattningen av umgänget utan det ska styras av vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet. Vad jag förstår av din fråga är det omfattningen av umgänget som verkar vara det som föräldrarna inte kommer överens om. Det är svårt att säga exakt vad som gäller i detta fall då jag inte har alla förutsättningar, kanske finns det redan ett avtal eller en dom kring umgänget och dess omfattning?

Ansökan om verkställighet

Om ett avtal eller en dom redan finns avseende umgänget och det inte följs kan pappan ansöka om verkställighet av avtalet/domen hos tingsrätt. Detta innebär att mamman förpliktas att vid vite följa avtalet/domen. Då frågan prövas ska rätten främst ha barnets bästa som utgångspunkt, hänsyn ska också tas till barnets vilja med beaktande av ålder och mognad, 21 kap. 1 § FB. Verkställighet får inte ske om barnet har uppnått sådan ålder och mognad att hänsyn ska tas till dess vilja, om inte verkställighet är nödvändigt för barnets bästa, 21 kap. 5 § FB. Vidare anger 21 kap. 6 § att om det är uppenbart oförenligt med barnets bästa ska rätten vägra verkställighet.

Eftersom jag inte exakt vet hur situationen och förutsättningarna ligger till är det tyvärr svårt att närmare säga vad som gäller i detta fall och även att ge rekommendationer. Jag hoppas ändå att du känner att du fått lite vägledning om vilka bestämmelser som finns rörande umgänge.