Familj & barn
Domstolsprocessen i mål om umgänge
Umgängesrätten finns fastställt i dom från tingsrätten. Ensam vårdnadshavare har lämnat in ny stämningsansökan och yrkar där på ett begränsat umgänge, som är på helt andra dagar och tider mot vad nuvarande umgänge jag har är på. Ensam vårdnadshavare yrkade även i förra målet (som resulterade i nuvarande umgänge) på umgänge för mig på helt andra dagar och tider mot vad jag då hade umgänge på. Tingsrätten uppgav då att dom inte dömde till umgänge under dagar och tider umgängesförälder motsatte sig/inte kunde ha umgänge på. Jag har även läst att: ”bofärälder får föra talan om begränsning av ett tidigare beslutat umgänge”. Jag har fått uppfattningen av att rätten inte dömer till umgänge som inte är inom ramen för dagar och tider som umgängesförälder redan har eller yrkar på att ha umgänge på. Detta har dock tillåtits i flera år för ensam vårdnadshavare att göra i vårt fall. Detta har kostar mig många tusenlappar att försvara mig emot och jag börjar faktiskt tröttna. Varför tillåts man ens att få framföra yrkanden som rätten inte ens kan döma enligt? Det hade ju besparat både tid och pengar för alla parter om detta inte tilläts. Känns onödigt att återigen behöva anlita ett ombud om jag ändå inte kan dömas enligt yrkanden kärande yrkat på för mig. Vad är det egentligen som gäller i detta?
Rådgivarens svar
2019-01-06
Hej! Tack för att du vänder dig till oss med din fråga. Här nedan kommer jag att redogöra för hur en domstolsprocess går till i tvister om bl.a. umgänge samt vilka funktioner en sådan process har. Jag kommer även att framföra förslag på hur du kan ta ärendet vidare.
Allmänna regler om tvistemål finns i rättegångsbalken och specifika regler om familjemål finns i föräldrabalken. Tvistemål delas in i dispositiva och indispositiva mål. Dispositiva tvistemål ger parterna möjlighet att förlikas, det vill säga en chans att komma överens om en lösning istället för att domstolen ska avgöra målet. Familjemål är däremot oftast indispositiva tvistemål, vilket innebär att förlikning inte är tillåtet och att det därmed är domstolen som måste fatta beslut. Syftet med indispositiva tvistemål grundas i vikten av att parterna får professionell hjälp att avgöra tvisten, särskilt i vårdnads- och umgängestvister där det är ytterst viktigt att barnets bästa tillvaratas, vilket är ett lagstadgat krav. Om parterna i sådana typer mål hade fått utrymme att komma fram till en lösning själva, finns risken att parterna inte hade tagit hänsyn till de enskilda och allmänna intressena som annars borde vara avgörande i saken - t.ex. barnets bästa.
I domstolsprocessen vid indispositiva tvistemål är det dock parternas yrkanden som skapar utgångspunkten i målet, även om domstolen kan ingripa om processmaterialet är bristfälligt eller felaktigt. Det är viktigt att parterna får framföra sin sak, men det är om inte viktigare att domen blir rättsenlig och rättvis för alla inblandade parter i sådana tvister.
Sammanfattningsvis stämmer delvis det du påstår om att domstolen inte dömer efter parternas yrkanden i de fall exempelvis yrkandena inte är förenliga med barnets bästa. En vårdnadshavare har rätt att ta upp frågan om umgänge i domstol, men den rätten har även förälder som inte är vårdnadshavare. Däremot är det alltid upp till domstolen att avgöra frågan.
Jag hoppas att du fick svar på din fråga! Om du upplever att du är i behov av en mer ingående rådgivning kring detta, är du varmt välkommen att kontakta någon av våra professionella jurister genom att klicka på denna länk.
Fråga Juristen är en tjänst där du kan söka efter svaret på juridiska frågor. Frågorna har besvarats av studenter från Familjens Jurists studentnätverk. Rådgivningen har utförts efter bästa förmåga och svaren utgår från hur juridiken såg ut då svaret publicerades, vilken kan ha ändrats sedan dess. Familjens Jurist ansvarar inte för ett visst resultat som kan uppkomma på grund av att du använder svaret eller givna råd från Fråga Juristen i något sammanhang. Läs mer om Fråga Juristen här.