Hej och tack för att ni valt att vända er till oss på Fråga Juristen med er frågeställning. Såsom jag tolkar er situation verkar det handla om ett depositionsförhållande där deponenten (väninnan) har lämnat depositum (möblerna) i förvaring hos en depositarie (dina föräldrar). Detta rättsområde behandlas huvudsakligen i 12 kapitlet handelsbalken (1736:1232) (HB). Innan jag går vidare med att besvara er fråga vill jag därför upplysa er om att lagstiftningen på området är nästintill 300 år gammal, men trots detta och trots att er situation tycks vara något som borde kunna förekomma ofta så finns det inte så mycket vägledning om vad som gäller vid deposition mellan privatpersoner. Nedan kommer jag därför redogöra för vad som gäller men även vad som är lite mer oklart, samt ge er råd, efter bästa förmåga, om hur ni kan gå vidare i ert ärende.

Depositionsavtal
Av HB 12:1 framgår det att när en deponent lämnar in ett depositum hos en depositarie för förvaring så ska detta antingen bevittnas eller så ska deponenten taga brev därom. Att taga brev innebär att deponenten innehar ett depositionsbevis, eller kvitto, för att kunna visa att deposition ägt rum. Ett kvitto är dessutom tvåsidigt och även den som förvarar egendomen bör ha en kopia för att kunna styrka avtalsförhållandet.

Det framgick inte av de omständigheter ni angav om något sådant kvitto finns, eller om någon (annan) möjligen fysiskt bevittnat att depositionen ägt rum. Om så inte är fallet har ni juridisk sett inte ingått i något depositionsavtal och dina föräldrars rätt till ersättning för förvaringen av möblerna har i sådana fall troligen gått förlorad. Om det däremot skulle finnas ett avtal så har dina föräldrar rätt till ersättning för den tid som de förvarat möblerna åt väninnan.

Retentionsrätt – rätten att få betalt
I HB 12:8 ges en möjlighet för depositarien att hålla inne egendomen till dess att betalning för depositionen erlagts. Denna rätt kallas för retentionsrätt. Om deponenten och depositarien inte avtalat om när betalning ska ske, betalas ersättningen vanligtvis i efterskott. Förvararens retentionsrätt anses bestå intill dess att ersättningen betalats. Dina föräldrars situation är emellertid något mer komplex eftersom de varken fått betalt eller önskar ha kvar möblerna i deras förvar. Retentionsrätten baseras ju på att hålla inne egendomen, vilket dina föräldrar inte verkar ha något intresse av.

När deponenten vägrar hämta vad som förvaras
Depositarien har en skyldighet att vårda den egendom som denne förvarar för annans räkning. Om depositarien emellertid skulle vilja att deponenten hämtar sin egendom ska ett skriftligt meddelande därom (gärna flera) tillhandahållas deponenten. Anledningen till varför meddelandet ska vara skriftligt är att meddelandet ska kunna fungera som bevis vid en eventuell tvist. Mitt tips i detta fall är att dina föräldrar tar en kopia av meddelandet som skickas, samt att meddelandet skickas med rekommenderat brev så att dina föräldrar vet när väninnan mottagit meddelandet. Alternativet kan även vara via sms eller e-post.

Om deponenten, trots uppmaning, ändå inte hämtar ut sin egendom står deponenten ”all fara” för egendomen, vilket framgår av HB 12:6. Innebörden av att deponenten ska svara för ”all fara” är ganska oklar, men förvararens ansvar för egendomen anses minska när deponenten är i dröjsmål med avhämtandet.

I dina föräldrars fall verkar deras väninna inte alls vilja hämta sina möbler, vilket borde innebära att dina föräldrars vårdansvar minskar i enlighet med paragrafen.

Har man rätt att sälja depositum om deponenten inte hämtar egendomen?
Om man som depositarie innehar retentionsrätt i egendomen har man i vissa fall rätt att sälja egendomen för att få betalt. Denna möjlighet finns bland annat för näringsidkare och lagen därom finns HÄR. När det kommer till privatpersoner finns dock inget uttryckligt lagstöd för att få sälja depositum som inte hämtas eller betalas. Anledningen beror nog, med största sannolikhet, på att det vid deposition inte är tänkt att äganderätten ska gå över från ägaren till förvararen. Dina föräldrar har således ingen reell rätt att sälja deras väninnas möbler, även om de avser att ge henne pengarna. Detta borde gälla alldeles oavsett om dina föräldrar är intresserade av att ta betalt för depositionen eller inte, genom den influtna köpeskillingen vid en försäljning. Skulle dina föräldrar ändå sälja möblerna kan förfarandet vara brottsligt och gärningen rubriceras som olovligt förfogande enligt 10:4 brottsbalken (1962:700).

Sammanfattning och alternativa möjligheter
Som svar på er fråga tillhör möblerna väninnan och dina föräldrar har alltså ingen rätt att sälja dessa. Om det föreligger ett depositionsavtal parterna emellan kan dina föräldrar lämna en skriftlig begäran om att möblerna ska hämtas, om de inte redan gjort det. Hämtar väninnan ändå inte möblerna reduceras vårdansvaret över tid och dina föräldrar har då rätt att ställa ut möblerna i garage eller dylikt, men möblerna ska dock fortfarande vara i dina föräldrars förvar.

Om jag förstått er rätt så är ändå dina föräldrars önskan att inte längre ansvara för och ha möblerna hos sig. Mitt enda tips i det fallet är att dina föräldrar ansöker om vanlig handräckning hos Kronofogdemyndigheten, vilket innebär att om ansökan bifalls så omhändertas egendomen av myndigheten istället. En handräckning medför även en möjlighet för dina föräldrar att rikta ett regressanspråk gentemot deras väninna för att få ut depositionsavgiften samt andra eventuella kostnader som är hänförliga till depositionen. Regressanspråket om depositionsavgiften är emellertid beroende av om det finns ett formriktigt depositionsavtal i grunden.

Hoppas ni fick svar på er fråga.

Med vänliga hälsningar,
Sara