Stort tack för att du vänder dig till oss med din fråga! Nedan kommer en redogörelse för vad som gäller och hur ni kan gå vidare i er situation.

Fri förfoganderätt
Att ärva med fri förfoganderätt innebär att arvingen fritt får förfoga över egendomen - till exempel spendera, sälja eller ge bort den, men arvingen får däremot inte testamentera bort egendomen. Detta gäller endast en andel av tillgångarna och inte konkret egendom, oftast är andelen hälften av tillgångarna, om det inte föreligger enskild egendom. När den efterlevande maken sen går bort har arvingarna till den först avlidna maken rätt till sin efterarvskvot, alltså en lika stor del av arvet som den efterlevande maken fick med fri förfoganderätt vid den först avlidna makens död (se 3:2 ÄB). Om det inte finns barn efter den avlidne är arvingarna i första hand föräldrar, syskon, eller syskonbarn. 

Väsentlig minskning av arv
Det som kan komma att vara relevant i detta fall är bestämmelsen i  3:3 ÄB om väsentlig minskning av efterarvskvoten. En väsentlig minskning har i tidigare praxis ansetts vara minst en fjärdedel av tillgångarna. Du kan läsa mer om detta i ett tidigare författat svar HÄR.  

Sammanfattning
M har rätt att fritt förfoga över den egendom som hen har ärvt av H. M kan således ge bort egendom som ärvts - såsom fastigheten. M kan däremot inte testamentera över den andel som utgör arv efter H. Utifrån förutsättningarna i din fråga bör andelen som utgör kvarlåtenskap efter H vara 50% vilket innebär att hälften av M:s kvarlåtenskap ska tillfalla H:s arvingar enligt lag vid M:s frånfälle. Om M väsentligt minskat sin kvarlåtenskap (minskning med minst en fjärdedel) kan arvingarna efter H ha rätt till vederlag utgående i M:s kvarlåtenskap motsvarande minskningen, eller att gåvorna i andra hand går åter.

Jag hoppas att du känner att du fick svar på din fråga. Behöver ni ytterligare hjälp med frågan är ni varmt välkomna att boka en tid med våra erfarna familjejursiter på ett kontor nära er, det kan ni göra här. Lycka till!