Hej! Jag är gift och emigrerad sedan sex år tillbaka, både jag och maken är gifta i Sverige och svenska medborgare vilket öven barnen är. Vi har ansökt om medborgarskap i vårt nya hemland men ännu ej fått det, om/när vi får det kommer vi ha dubbelt. Om jag och min make skulle skilja oss/separera, har den ena då rätt att ’tvinga’ fram en flytt tillbaka till Sverige? Om endast den ena parten vill flytta tillbaka, hur ser rättigheterna ut? Barnen trivs fint i sin tillvaro men vet inte annat, de skulle säkert ha det bra även under nya förhållanden.
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Fråga Juristen!
Din fråga gäller barns vistelseort vid separation. Reglerna om barn och vårdnad finns i föräldrabalken (FB). Jag kommer därför redogöra för vad som gäller generellt för att därefter redogöra för vad som gäller i er situation och avsluta med en rekommendation.
Flytt med barn
Om barnen har två vårdnadshavare har föräldrarna gemensamt rättigheter och skyldigheter gällande barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 § FB). Vad gäller ingripande beslut om barnets framtid får dessa beslut inte fattas av enbart den ena vårdnadshavaren (6 kap. 13 § FB). Exempel på sådant beslut är regler om skolgång och boende. Det finns ingen lagreglerad gräns på hur långt en vårdnadshavare får flytta vid en separation, men huvudregeln är alltså att föräldrar med gemensam vårdnad måste komma överens om beslut med ingripande betydelse för barnets framtid. Att ni bor relativt nära varandra är också en förutsättning för att växelvist boende skulle vara möjligt.
Hänsyn ska tas till barnets synpunkter och önskemål i takt med dess stigande ålder och mognad (6 kap. 11 § FB). Barnets bästa ska alltid beaktas i frågor om vårdnad, umgänge och boende (6 kap. 2 a § FB). Det skulle vara möjligt att argumentera för att barnets bästa är att rådande förhållanden bör bestå (kontinuitetsprincipen), men det är även möjligt att argumentera för att barnets bästa är att bo i det land de (åtminstone än så länge) har medborgarskap i. Det är fråga om en helhetsbedömning och förutsätter därför mer information för att kunna bedöma vad barnens bästa i er situation skulle vara.
Mot bakgrund av ovan får alltså inte en förälder ta barnet till ett annat land utan den andres samtycke utan kan då göra sig skyldig till brottet egenmäktighet med barn om barnet är under 15 år (7 kap. 4 § brottsbalken).
Om ni inte skulle komma överens
Misstänker ni att det blir svårt att komma överens vid en eventuell separation finns möjlighet att träffa avtal om boende, vårdnad eller umgänge. Detta kan göras med hjälp av socialnämnden. Med socialnämnden kan man också be om samarbetssamtal. Skulle det inte hjälpa ert samarbete finns möjlighet att väcka talan i domstol där rätten fattar beslut med barnets bästa som avgörande grund.
En möjlighet att flytta eller bo kvar utan samtycke från den andre föräldern är om en av er skulle få ensam vårdnad. Det råder dock en presumtion om att gemensam vårdnad är bäst för barnen. Det krävs därför relativt mycket för att domstolen skulle döma till enskild vårdnad. Att den ena vill flytta och den andra inte kommer inte vara tillräckligt utan skulle med största sannolikhet kräva ytterligare faktorer.
Internationell privaträtt
Viktigt att notera är reglerna som följer av den internationella privaträtten om en tvist skulle uppkomma. För frågor gällande domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar gäller Bryssel IIb-förordningen för stater inom EU.
Av artikel 7 följer en allmän behörighet för de domstolarna i den medlemsstaten som barnen har sin hemvist i vid den tidpunkt då talan väcks. Skulle det bedömas vara i det land ni för närvarande bor i skulle ni alltså vid en tvist vända er till den domstolen för att få ett beslut. När beslutet kommit från den domstolen gäller den även i Sverige, ett avgörande erkänns i de andra medlemsstaterna utan något särskilt förfarande enligt artikel 30. Enligt principen lex fori är huvudregeln att det är domstolslandets lag som avgör vilken rättsordning som blir tillämplig - det blir alltså ett val mellan domstolslandets egna rättsordning eller rättsordningen där sökande är medborgare (Sverige).
Reglerna om behörighet i frågor om föräldraansvar i Bryssel IIb-förordningen har utformats med hänsyn till barnets bästa och ska därför tillämpas i enlighet med det vilket följer av skäl 19. Vidare framgår av skäl 20 att närhetskriteriet bör ses som en huvudregel för att skydda barnets bästa, enligt vilken behörigheten bör ligga hos den medlemsstat där barnet har sin hemvist. Undantag från detta är om barnets vistelseort ändras eller genom en överenskommelse mellan de som har föräldraansvar.
SKulle ni bo i ett land utanför EU kan Haagkonventionen vara tillämplig. Haagkonventionen påminner om Bryssel IIb-förordningen men har en större geografisk räckvidd och gäller samtliga länder som skrivit under. Konventionen har införlivats i svensk rätt genom Lag (1982:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. Bortförande eller kvarhållande är olovligt om det strider mot vårdnadshavares rätt. Även enligt Haagkonventionen ska barns vilja beaktas. Syftet med konventionen är att skydda barn mot de skadliga effekter som kan bli resultatet av ett bortförande eller kvarhållande. Den ska skydda barn från att bli uppryckta från sin invanda miljö. Vilken av 1996 års eller 1980 års Haagkonvention som ska tillämpas beror på vilken konvention gällande stat tillträtt. Även enligt Haagkonventionen är avgörande barnets "hemvist" (habitual residence). Haagkonferensen har uttalat att bedömningen inte är helt lätt att göra.
Sammanfattningsvis är barnens hemvist avgörande för vilken domstol som är behörig. Tyvärr har jag för få omständigheter för att kunna göra vidare bedömning av detta. Rent generellt kan dock sägas att om ni varaktigt bott i ert nuvarande land och barnen har en social och känslomässig förankring där kan det argumenteras för att de förvärvat hemvist där och således är den domstolen behörig att döma vid en tvist.
Din situation
Skulle ni separera måste ni, förutsatt att ni har gemensam vårdnad, vara överens om var barnen ska bo. Det är också möjligt att avtala om vilken domstol som vid en tvist skulle vara behörig att ta upp den. Min rekommendation är att du och din partner talar om saken och gemensamt kommer fram till vad som skulle ske vid en separation. Er diskussion bör då basera sig på vad som är det bästa för barnen. Förhoppningsvis kommer ni överens om vilket land ni båda skulle bo i, med hänsyn till barnens önskan, och därmed även ha möjlighet till växelvist boende om barnen önskar bo hos båda föräldrarna.
Önskar ni vidare rådgivning finns möjlighet att kontakta en jurist på Familjens jurist som har stor erfarenhet av frågor kring boende och vårdnad och kan ta hänsyn till omständigheterna i ert enskilda fall. Det kan vara en bra idé att få råd om detta för att nå en överenskommelse innan en skilsmässa eller separation är ett faktum eftersom diskussionerna då lätt kan bli infekterade. Det är ofta lättare att komma överens om sina barns bästa ”på neutral mark.”
Fråga Juristen är en tjänst där du kan söka efter svaret på juridiska frågor. Frågorna har besvarats av studenter från Familjens Jurists studentnätverk. Rådgivningen har utförts efter bästa förmåga och svaren utgår från hur juridiken såg ut då svaret publicerades, vilken kan ha ändrats sedan dess. Familjens Jurist ansvarar inte för ett visst resultat som kan uppkomma på grund av att du använder svaret eller givna råd från Fråga Juristen i något sammanhang. Läs mer om Fråga Juristen här.
Från den 20 september 2017 är Juristbyrån en del av Familjens Jurist och arbetar under ett nytt gemensamt varumärke – Familjens Jurist. Vi erbjuder samma tjänster som tidigare och möter kunder på samma sätt som tidigare men ingår nu i Familjens Jurist som är Sveriges största juristbyrå med flest antal nöjda kunder – Välkommen.