Inledning

Hej och tack för att du vänder dig till oss på Fråga Juristen!

Din fråga handlar om familjerätt, specifikt vårdnad, samt straffrätt. Jag kommer därför att gå igenom relevanta bestämmelser i föräldrabalken (FB) och brottsbalken (BrB) och förklara vad som gäller i din fiktiva situation så att din berättelse förhoppningsvis kan bli så korrekt som möjligt.

Allmän information

Här kommer en allmän beskrivning av vad som gäller.

Vårdnaden om barn – vad gäller?

När det gäller vad man som vårdnadshavare får eller inte får göra med ett barn, spelar det roll huruvida vårdnaden om barnet är gemensam eller ensam. Vårdnad är ett juridiskt begrepp som ska skiljas från den faktiska vården eller omsorgen om ett barn.

Barn har enligt 6 kap. 1 § FB rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Den som har vårdnaden om ett barn har ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda, 6 kap. 2 § FB.

Vårdnaden om ett barn innefattar en rätt och skyldighet att besluta i barnets personliga angelägenheter. Det är kan alltså sägas vara det juridiska ansvaret. Om vårdnaden om ett barn är gemensam ska man tillsammans utöva bestämmanderätten över barnet, 6 kap. 13 § FB. Vårdnadshavarna måste då fatta gemensamma beslut och företräda barnet tillsammans. En vårdnadshavare kan exempelvis inte flytta med ett barn eller resa utomlands med ett barn utan den andres godkännande.

I vissa situationer finns det möjlighet för en förälder med gemensam vårdnad att ensamt fatta beslut i frågor som rör barnet, men det förutsätter att den andre vårdnadshavaren på grund av frånvaro, sjukdom eller av annan orsak är förhindrad att ta del i beslutet, eller att beslutet inte kan skjutas upp utan besvär eller till nackdel för barnet, 6 kap. 13 § andra stycket FB.

Den som har barnet hos sig när föräldrarna inte sammanbor måste också kunna fatta de vardagliga besluten i fråga om den dagliga omsorgen. Till den dagliga omsorgen hör frågor om bland annat barnets mat, kläder, sovtider och hur barnet ska tillbringa sin fritid. Även kortare utflykter kan räknas som vardagliga beslut.

Egenmäktighet med barn

Egenmäktighet med barn kan man dömas för om man obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet, 7 kap. 4 § BrB. Man kan också dömas för det om man gemensamt har vårdnaden om ett barn och utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet från den andra vårdnadshavaren, eller om någon som ska ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig ett barn och därigenom själv tar sig rätt. Den sista situationen tar framför allt sikte på en vårdnadshavare som verkställer ett beslut om vårdnad utan att iaktta laga former för hur beslutet ska verkställas.

Beaktansvärt skäl kan exempelvis vara när barnet behöver skyddas mot den andre vårdnadshavaren. Det föreligger dock inte beaktansvärda skäl om föräldrarna exempelvis har olika syn på frågor om uppfostran, kosthållning eller sovtider.

I uttrycket ”skiljer barnet” finns en viss kvalificering av gärningen, och det avser alltså inte varje situation där barnet i praktiken hålls borta från den andra vårdnadshavaren. Om det däremot sker med avsikt att barnet varaktigt ska skiljas från den andra vårdnadshavaren bör ansvar för egenmäktighet med barn kunna inträda.

Din situation

Jag kommer nu att gå igenom vad som gäller i din situation.

Du uppger att fadern i berättelsen tar med sig barnet på en utflykt för att modern ska få tänka igenom beslutet att skilja sig. Föräldrarna i din berättelse är fortfarande tillsammans och sammanbor, men har möjligtvis en stundande skilsmässa.

Det är svårt att veta exakt vad du menar med ”utflykt”. Är det en kortare utflykt, exempelvis över dagen, och är det tydligt att intentionen är att komma hem igen? Då är det troligtvis något som en vårdnadshavare kan göra med barnet utan uttryckligt samtycke från denna andra vårdnadshavaren, oavsett om de är tillsammans eller inte. 

Egenmäktighet med barn där en som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn kan gälla makar, ogifta eller skilda föräldrar. Det är alltså inte uteslutet bara för att mannen och kvinnan i din berättelse fortfarande är gifta, utan det kommer bero på omfattningen av den här utflykten och avsikten med den. Om det verkligen bara är en kortare utflykt som inte har till avsikt att barnet varaktigt ska skiljas från mamman, är det troligtvis inte egenmäktighet med barn.

Sammanfattning och rekommendation

Din fråga var huruvida det är rimligt att polisen skulle säga att en fader som tar med sitt barn på utflykt inte utgör egenmäktighet med barn. Mitt svar är, tyvärr, att det kan bero väldigt mycket på omständigheterna. Troligtvis är det som du skriver att det skulle vara inom ramen för vårdnaden, eftersom det verkar röra sig om en kortare utflykt som inte har till avsikt att varaktigt skilja barnet från mamman. Det är dock inte självklart. Jag vågar inte heller svara säkert på hur polisen skulle agera om en sådan anmälning kom in, oavsett frågan om det senare straffansvaret.

Om du vill få ett mer konkret svar på din fråga behöver du prata med en jurist som kan sätta sig in i samtliga aktuella omständigheter. Du kan boka en tid med en av våra jurister genom att följa denna länk.

Jag hoppas att du känner att du i alla fall har fått lite mer information om rättsläget, och så önskar jag dig lycka till med din berättelse!