Hej,

Ett stort tack för att du vänder dig till oss på Fråga Juristen med din fråga! Här följer en redogörelse för din situation.

Hunden i svensk rättsordning
Till att börja med går det att konstatera att en hund rent juridiskt är lös egendom, vilket innebär att hunden ses som en sak inom juridiken. Det innebär att det inte finns några regler för vårdnadstvister eller liknande för hundar så som det finns när det kommer till barn, även om man själv kan komma överens om att dela på vårdnaden och vad som ska ingå i detta.  

Ägande av hunden
Det är i din situation viktigt att ta reda på vem som är den faktiska ägaren av hunden, eftersom det är hundens ägare som bestämmer över hunden och har rätt att sköta om den.  

Det behöver inte vara den som står registrerad som ägare eller den som har köpt hunden som är ägaren, även om det är utgångspunkten.

Om två personer köper en sak tillsammans så blir man samägare enligt samägandelagen, om inte annat avtalas. Samäganderätt kan också uppstå om hunden har köpts av en person men för gemensamt bruk, om den andra personen tillfört ekonomiskt tillskott som möjliggjort eller underlättat förvärvet, samt om den som står som ägare insett syftet bakom det ekonomiska tillskottet. Då kan man anse att en avsikt finns att hunden ska vara er gemensamma. När samägande uppkommer på detta sätt kallas det för “dold” samäganderätt.

Om ni är samägare
Det framgår i 1 § i samäganderättslagen att om två personer är samägare av en lös sak så har de en viss lott i saken, och lotterna räknas vara lika stora om man inte kan visa på något annat. Detta innebär att om det kan konstateras att ni äger hunden tillsammans äger ni varsin lika stor del av hunden, om inte annat kan visas. I 15§ samäganderättslagen regleras den interna fördelningen av kostnaderna för förvaltning mellan samägarna. Det framkommer att var och en av samägarna ska ansvara för kostnaden i förhållande till sin lott. Detta betyder alltså att om ni har lika stor lott (del) i hunden så ansvarar ni för kostnaden för hundens förvaltning med lika stor del var. Det framgår också av lagen att det krävs samtycke för alla åtgärder som har med hunden att göra. 

Om du är den faktiska ägaren
Om det är du som är den faktiska ägaren av hunden är det du ensam som har rätt att bestämma över alla åtgärder som har med hunden att göra. och vad gäller kostnader för hunden är det du ensam som har ansvaret över den vad gäller både kostnader och annat.

Sammanfattning och råd
Huruvida du kan neka att betala hunddagisavgiften beror på många omständigheter. Det har inte tidigare prövats huruvida lottfördelningen som beskrivs i samäganderättslagen syftar enbart till andelen av ägandeskapet eller om det även kan syfta till tiden som din exfru har hunden. Lagen är inte heller anpassad till just hundar, utan till lösa saker i allmänhet. Det finns inte heller några specifika regler kring hur man löser omvårdnaden av hunden efter en separation eller en skilsmässa, utan det vanligaste är att man ser till ägandet eller annars kommer överens om en lösning själva. Jag kan därför inte svara exakt på er situation med kostnaden av hunddagiset. Om ni var gifta och gjorde en bodelning ingick förmodligen hunden (eller snarare värdet av hunden) vid den bodelning som gjordes. Kanske fick någon av er hunden fördelad på er lott då. Om ingen bodelning gjorts än är det annars en rekommendation att göra det, för att all er egendom ska fördelas mellan er. Här kan du läsa mer om bodelning hos Familjens Jurist. 

Sammanfattningsvis kan man ändå konstatera att om ni äger hunden tillsammans så behöver ni vara överens om alla åtgärder som rör hunden, och ska dela på kostnaderna för den i förhållande till era lotter. Äger ni hunden till lika stor del kan detta alltså innebära att ni ska dela på alla kostnader för hunden. Är det du som är den faktiska ägaren av hunden behöver ni dock inte ta hänsyn till reglerna i samäganderättslagen, utan ni är fria att själva komma överens om en lösning. I slutändan är det dock ägaren av hunden som har rätt att bestämma över åtgärder som rör den. Har ni träffat ett avtal kring hundens omvårdnad ska detta dock följas, enligt avtalslagen, även om det enbart är ett muntligt avtal. Det är också, oavsett ägandeskap, tillåtet att när som helst träffa ett nytt avtal, vilket förmodligen är den enklaste lösningen på er situation. 

Jag skulle rekommendera att ni försöker att nå en överenskommelse kring allt som rör hundens omvårdnad, oavsett vem som är hundens ägare. Ett skriftligt avtal är då att föredra, eftersom muntliga avtal kan vara svåra att bevisa. 

Ett tips är då att upprätta en äganderättsförklaring, där två parter bekräftar vad de kommit överens om. Skulle ni inte komma överens så kan ägandeskap fastställas i tingsrätt. Enligt samäganderättslagen kan också en god man förordnas, när man blir allt för oense. Skulle något av detta bli aktuellt för er rekommenderar jag att du tar kontakt med en av våra jurister för att få  stöd i detta. Hos Familjens Jurist kan du också få ett mer specifikt svar i din situation. Där kan du också få hjälp att upprätta samäganderättsavtal.